Recension

: Mammalia
Mammalia Ulrika Kärnborg
2013
Novellix
5/10

Alltför vardagligt om kvinnlig vänskap

Utgiven 2013
ISBN 9789186847944
Sidor 28

Om författaren

Ulrika Kärnborg (född 1969) är journalist och författare och har arbetat för bland annat Dagens Nyheter och Expressen. Hon har skrivit essäsamlingen Stjärnfallet (2003), romanerna Myrrha (2008) och Som om (2010) och fackböckerna Fredrika Bremer (2001), Vad är litteratur? (2012) och Klickokratin (2015).

Sök efter boken

I Mammalia skildrar Ulrika Kärnborg vänskapen mellan två kvinnor, ur den enas synvinkel och efter att den är över. Jagpersonen möter Mona när hon är 25 år gammal, och hon blir mer eller mindre uppraggad av den äldre kvinnan. Jaget gör aldrig något aktivt val när det gäller relationen, det är på Monas villkor hela tiden. Men hon känner sig uppmärksammad och sedd, smickrad, och därför tillåter hon vänskapen att bli alltmer intensiv. När sedan Mona känner sig sviken om hon inte svarar i telefonen, eller förbisedd när jaget börjar bli framgångsrik på egen hand, kan jaget först inte hantera detta och förstår inte Monas känslor. Brytningen blir oundviklig utan att jaget egentligen förstår varför.

Eller så framstår det i alla fall. Hela grejen med den här novellen är frågan om jagets trovärdighet. Och inte nödvändigtvis ens det, man skulle också kunna säga bara: frågan om hur olika vi upplever saker och ting. Kanske är både Monas förorättade och svikna version av historien, och jagets lite yrvakna, oförstående dito, sanna, samtidigt. Eller så är jaget inte så oskyldigt naiv som hon verkar. Vissa av hennes uttalanden tyder på det.

Vänskapen i novellen är intensiv på ett sätt som gränsar till kärlek, och den innehåller också stora mått av svartsjuka, eller avundsjuka om man hellre vill använda det ordet. Det är en bra ansats, men historien blir aldrig särskilt angelägen. Kanske är det en för lång tidsrymd som skildras, kanske är det för generella händelser. Novellen skildrar en relation och ett känslomönster som är trovärdiga och intressanta, men utan att riktigt visa mig varför det är just den här berättelsen om det mönstret som jag ska ta del av.

Dock måste jag berömma Lina Ekstrand som gjort omslaget. Bilden av de sammanflätade händerna är en perfekt bild för vad novellen handlar om, dessutom fantastiskt vacker.

Alice Thorburn

Publicerad: 2013-03-30 00:00 / Uppdaterad: 2013-03-26 19:50

Kategori: Recension | Recension: #5161

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?