Recension

: Ravioli
Ravioli Klas Östergren
2013
Novellix
6/10

Burkmat, schaktmassor och stor passion

Utgiven 2013
ISBN 9789186847975
Sidor 28

Om författaren

Fotograf: Cato Lein

Klas Östergren är född 1955. Han fick sitt genombrott med stockholmskildringarna Gentlemen och Fattiga riddare och stora svenskar. Sedan dess har Östergrens penna levererat ett skiftande men alltid litterärt högklassigt material inom både romankonsten, novellistiken och TV-dramatiken.

Sök efter boken

Traktens byggnation bestod av gammalt och nytt, plottriga punschverandor var grannar med strama stenhus med glasväggar. Arkitekter ogillar att rita saker i gammal traditionell stil och kallar sådant föraktfullt för ”pastischer”. Det kan få vilka konsekvenser som helst. I det här fallet blev de emellertid ganska lyckliga. De utgjorde också i stort sett det enda prov på lycka som återfinns i den här historien.

Scenen för berättelsen i Klas Östergrens novell Ravioli är en villaträdgård i en av de rikare förorterna till Stockholm. Berättarjaget hoppar in för att hjälpa en gammal bekant, byggmästaren Johnny, i ett tillbyggnadsprojekt på en villa. Direkt fastställs att villan, från berättarjagets perspektiv, är stor nog som den är. Men frun, som går hemma medan mannen är på affärsresa efter affärsresa, vill ha en ateljé och det är under de sex veckor det tar att färdigställa denna som historien utspelar sig.

Förutom berättarjaget och Johnny så finns även Gugge, Johnnys bror, med vid bygget. Gugge är stor och stark, ”när han inte medicinerar”, och han kan dra upp staketstolpar med bara händerna. Men varför han egentligen medicinerar är inget man talar om. Han är en tyst slitvarg, inte riktigt som alla andra, men lojal och pålitlig som få.

Östergren kryddar sin berättelse med ord och uttryck hemmahörande i byggvärlden – det är skopor och schaktmassor, lodstock och murarsnören. All tid som inte är fylld av kroppsarbete tillbringas inne i byggfutten, den portabla byggboden, i vilken det vid historiens början placerats 96 konservburkar ravioli. Varje dag i sex veckor består lunchen av detta, uppvärmd konservmat. Därför, förklarar berättarjaget i texten, fick just Ravioli bli titeln på novellen, även om det funnits andra alternativ.

Som Gjutarfrossa, Den förälskade timmermannen eller Kärlek och tjuvlarm. Det blev till slut Ravioli, eftersom smaken av burkravioli med köttfärssås än idag kan framkalla så starka minnen från den här tiden. Plågsamma minnen, tyvärr.

För ja, bygget blir på inget vis komplikationsfritt. Johnny, som alltid haft ”stor framgång” hos kvinnor men som nu är gift och har familj, kommer under de här veckorna att tappa fotfästet fullständigt. Allt på grund av den affär han relativt omgående inleder med frun i huset. En affär som splittrar allt sin omgivning: äktenskap, karriärer, brödraskap och vänskap.

Egentligen är det inte otrohetsaffären i sig som får allt att rasa. Jag läser Ravioli som en berättelse främst om hur man omedvetet sårar människor i sin omgivning när man likt Johnny blir ”mesmeriserad av åtrå”. Och om hur man blir sårbar när man glömmer sin position i hierarkin. Man kan kalla det klass, eller maktordning, eller vad som helst som frasen ‘Skomakare, bliv vid din läst!’ kan förstås uttrycka. Relationer, arbetsmässiga eller kärleksmässiga, fungerar inte om någon plötsligt bryter sig loss från sin roll i desamma. Då haltar det tidigare välfungerande maskineriet och alla roller som var väldefinierade blir otydliga.

Johnny riskerar inte bara sitt eget jobb med sin kärleksrelation, utan även berättarjagets och Gugges. Det blir de som, i hans frånvaro, tvingas arbeta mer och hårdare för att hålla tidsplanen med bygget. Det är de som tvingas till vetskap om vad han håller på med, och som senare kommer att tvingas se in i hans frus ögon och ljuga. Det är de som, desto mer oförsiktig Johnny blir, förstår det som en del i deras arbetsuppgifter att fungera som vaktposter. De tycker illa om det Johnny gör, men de förutsätts ändå vara en del i det hela.

Johnny ställer alla maktpositioner på ända. Han är arbetaren som har en affär med den rika hemmafrun. Han är chefen som omedvetet tvingar sina anställda att ‘städa upp’ efter honom. Och han är brodern som går från att vara förebild till att vara någon man inte längre har respekt för. Allt för något så flyktigt som en passion.

Få personer kan bära upp en så stor passion som den Johnny drabbats av. Den kräver tålamod och taktik och eftersom det brukar vara det första som ryker så kräver den tur. Har man inte det heller så är man riktigt illa ute. Och många andra med.

Östergren är i Ravioli både självklar och mångbottnad, enkel och svulstig. Det är en fin novell helt enkelt – om makt, passion och om att tappa fotfästet.

Marie Gröön

Publicerad: 2013-03-30 00:00 / Uppdaterad: 2013-03-27 21:58

Kategori: Recension | Recension: #5157

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?