Jag har läst Fredrik Mobergs bok Den uppfinningsrika planeten. Den handlar om Biomimikry vilket är processen när biologer tillsammans med ingenjörer, arkitekter och designers försöker efterlikna naturens lösningar och egenskaper när nya innovationer utvecklas. Boken riktar in sig på hur biomimikry kan användas för att hitta hållbara lösningar på vår tids stora utmaningar. Boken innehåller […][...]

Ett kilo socker är en bok som berör. Stunderna i köket med farmor Cyla som alltid bjuder på både mat och efterrätt, alltid trugandes – där är det lätt att hitta igenkänning. Cyla är alltid propert klädd, alltid på språng, pysslandes med maten, kaffet, disken. Hemmet. Och maken, Lejb. Det är oftast hans berättelser som […][...]

Blodbilder är Charlotte Qvandts senaste diktsamling, som kom ut under hösten 2020. Den inleds med ett citat från Jenny Tunedals Mitt krig, sviter (2018): ”Vet du om att du kommer dö”. Det sätter stämningen. Slår an en ton som sedan finns med på varje sida. Liv och död. Kropp och förfall. Våld och skador. Dikterna sträcker […][...]

I dessa tider då forskning visar att vi ägnar allt mindre tid till matlagning är en kokbok som utlovar mat som lagas på 30 minuter perfekt. Att recepten dessutom är vegetariska ligger i tiden. Det här är en slags fortsättning på Ylva Bergqvists förra bok Vego på 30 minuter, som jag inte hunnit bekanta mig […][...]

Noveller var för mig länge förknippade med Tidningen Vi. Jag läste den under mina gymnasieår efter att ha kommit hem från skolan. När jag åt mellanmålet innan läxläsningen ögnade jag igenom artiklar, bildreportage och läste som avslutning en novell. Jag har alltsedan dess gillat välskrivna noveller. Mina erfarenheter har visat att noveller kan bjuda in […][...]

Ann-Helén Laestadius är same och född och uppvuxen i nedre Soppero. Hon har skrivit flera ungdomsromaner som skildrar en verklighet långt bort från det södercentrerade blickfånget i Sverige, antingen det handlar om hur bygget av en gruva splittrar ett helt samhälle, eller hur det är att leva som same i dagens Sverige. Maria Edström recenserade […][...]

Min fascination av Sylvia Plaths liv och skrivande fortsätter. Nästa fokus för mig, efter att ha läst om Glaskupan, var att ta reda på mer vad som tog henne framåt i livet och hur hon levde innan hon träffade Ted Hughes. Vad kan vara bättre än att läsa hennes egna dagboksanteckningar för att få en större förståelse […][...]

Carsten Jensen blir utan förvarning attackerad en tidig sommarkväll i centrala Köpenhamn. En uppretad man knuffar helt oprovocerat omkull honom. Den namnkunnige journalisten och författaren undkommer med enstaka skrapsår och blåmärken men konstaterar att det ligger något i uttrycket ”blint våld”. Men kanske går det ändå att förstå hur denna bildliga blindhet uppstår? Kanske kan […][...]

Leanne Betasamosake Simpson berättar i en intervju 2017 om att få kontakt med sin kultur och sitt språk: ”Jag blev förälskad i marken och jag blev förälskad i min kultur och jag blev förälskad i mitt språk när jag var strax över tjugo år och det var egentligen den första kontakten som jag hade med […][...]

Jag kommer inte ihåg när jag läste Glaskupan för första gången, men kommer fram till att det måste vara minst 25 år sedan. I och med Elin Cullheds Eufori och en plötslig besatthet av Sylvia Plath läste jag om den med ny behållning.  I Glaskupan rör vi oss i 1950-talets New York där Esther Greenwood […][...]