Recension

: Aldrig ensam
Aldrig ensam Lina Arvidsson
2020
Konsai förlag
8/10

Noveller att inte läsa ensam

Utgiven 2020
ISBN 9789151944456
Sidor 112

Om författaren

Lina Arvidsson är född 1981 och bor i Malmö, där hon arbetar extra i kassan på Ica. Hon är utbildad skrivpedagog och har framträtt som estradpoet. Hon skriver krönikor för tidningen Handelsnytt. År 2012 debuterade hon med boken Det borde finnas regler. Hennes andra bok från år 2014 Säg inte det här till någon, skrevs under pseudonymen Ariel Held.

Sök efter boken

Noveller var för mig länge förknippade med Tidningen Vi. Jag läste den under mina gymnasieår efter att ha kommit hem från skolan. När jag åt mellanmålet innan läxläsningen ögnade jag igenom artiklar, bildreportage och läste som avslutning en novell.

Jag har alltsedan dess gillat välskrivna noveller. Mina erfarenheter har visat att noveller kan bjuda in till en ovanlig persons tankevärld. Andra noveller snirklar sig fram i en njutbar prosa. Men en novell kan även illustrera starka band mellan personerna som skildras och att dynamiken dem emellan plötsligt kan förändras.

I boken Aldrig ensam av Lina Arvidsson fick jag alla dessa ingredienser med råge.

I den första novellen bjuder författaren in läsaren till kvinnan, vars manlige partner har klippt hennes vingar. Hon är inte längre fri att säga vad hon tänker, eller vad hon tycker om förhållandet. Ett medberoende som gått över i förakt för den egna viljan formar sig på ett skrämmande sätt. Extra tydligt är det när hon driven av en plötslig energi ringer ett telefonsamtal till en gammal kompis och bestämmer en lunchdejt.

I den efterföljande novellen handlar det återigen om en kvinnas instängdhet. Kvinnan och mannen är ett par sedan lång tid och deras vänner blir föräldrar, en efter en. När kvinnan en dag blir gravid är det med mångtydiga känslor. Här kan man tala om en kvinnlig motsvarighet till ”kanske-mannen” – nämligen ”kanske-mamman”, tänker jag. Novellens huvudperson går omkring och bär på en stark klaustrofobisk känsla. Hennes väninnor säger: När barnet kommit blir man ”aldrig ensam” mer. Tankarna kedjar fast henne alltmer.

Den avslutande novellen handlar om mannen som ser någonting mer än sig själv i badrumsskåpets spegel. Också han är fjättrad i en handlingsförlamning på grund av sin arbetslöshet. Hans partner påpekar att magen är mjuk och stor. Vid sidan av jobbsökandet måste han besöka gymmet. Alltmer försvinner verkligheten för honom, särskilt när han går in i badrummet för att kontrollera badrumsskåpets spegel.

Novellernas gemensamma nämnare är fasa, vare sig de orsakats av yttre faktorer eller de egna tankarna. Att vardagens enformighet kan gå över i förlamning och skapa starka känslor av instängdhet tror jag många kan känna igen sig i. Ibland går det inte att klämkäckt ”rycka upp sig” och vara socialt kompetent. Särskilt inte när man vaknar med ett igenmurat öga.

Författaren behärskar novellkonstens instrument galant. Berättartempo och psykologisk insikt går hand i hand. Växlingen mellan vardaglighet och skräck är omärkbar, aldrig konstlad på ett sökt sätt.

Jag läste alla tre novellerna med behållning och vill inte rangordna dem, eftersom det skulle vara som att poängsätta sina vänner. Men den novellen som trots sin betoning på skräck ändå fick mig att småle var den sista. Jag gillar att skräck kan blandas med en droppe absurd humor. Det förnuftsstridiga elementet i tillvaron kanske också finns i din badrumsspegel?

Lena Nöjd

Publicerad: 2021-06-03 00:00 / Uppdaterad: 2021-06-03 00:34

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8481

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?