Recension

: Familjeband
Familjeband Clarice Lispector
2012
Tranan
7/10

Ett språk som står i vägen för ett budskap

Utgiven 2012
ISBN 9789186307202
Sidor 176
Orginaltitel Lacos de Família
Översättare Marianne Eyre, Arne Lundgren och Örjan Sjögren
Först utgiven 1960

Om författaren

Clarice Lispector föddes 1920 i Ukraina. När hon var drygt ett år gammal kom hon till Brasilien. Hon debuterade som portugisspråkig författare 1944 och producerade tretton romaner och novellsamlingar innan hon dog 1977. Idag anses hon vara en av de största brasilianska nittonhundratalsförfattarna.

Clarice Lispector – Officiellaktig hemsida. På portugisiska.

Sök efter boken

Jag har svårt för novellformatet. Jag tycker om att se en utveckling hos litterära karaktärer, bli en del av deras liv. Det tillåts jag inte riktigt vara i novellformatet vilket gör mig lite avogt inställd till genren. En bra författare kan ändå lyckas fånga mig och intressera mig vilket gör att jag fortsätter läsa noveller i jakt på det mötet.

Lispectors berättande är långsamt vilket jag gillar men det passar inte riktigt novellformatet. Eftersom långsamt berättande också betyder ett långsamt karaktärsutvecklande, vilket är raka motsatsen till det jag söker i en novell.

Lispectors berättande är också ofta mer känslobetonat och mindre situationsbetonat. I de allra flesta novellerna är det, som den samlade titeln Familjeband avslöjar, relationer och känslor som står i centrum. Det är just det som behöver utvecklas snabbare vilket Lispector inte alltid lyckas med i det korta formatet.

Det finns såklart många noveller jag tycker om i samlingen. Till exempel ”En höna”, som handlar om en höna som räddas från att nackas för att hon lägger ett ägg på familjens köksgolv. Novellen avhandlar på ett humoristiskt sätt vad det innebär att existera, existentialism uppfattar jag överlag som ett huvuddrag hos Clarice Lispector.

I flykt eller vila, när hon nedkom eller plockade majs var hon ett hönshuvud, samma som utformades en gång i seklernas begynnelse.

Bra blir hon också när hon lämnar känslorna för att låta en situation, och de små ögonblicken i den, bygga upp relationer och berättelsen kring dem. Som i ”Födelsedagen” där hon låter relationerna mellan medlemmarna i en släkt speglas i en härlig känsla för detaljer.

I ”Den minsta kvinnan i världen” presenterar en upptäcktsresande den minsta kvinnan i världen, en av få individer kvar i en stam boendes i Centralkongos regnskog. Clarice Lispector slår huvudet på spiken i den här novellen som mer än alla andra slår fast vad det innebär att skapa någon annan med den egna blicken och de egna förutfattade meningarna. Detta med en novell där den minsta kvinnan i världen inte får någon egen röst.

Jag njuter av Clarice Lispectors vackra språk, så länge det inte står i vägen för handlingen i novellerna. Hennes stil passar bättre i en långsamt berättad roman än i noveller som måste vara lite rappare.

Camilla Hällbom

Publicerad: 2012-06-08 00:00 / Uppdaterad: 2012-06-07 23:44

Kategori: Recension | Recension: #4740

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?