I dessa tider då forskning visar att vi ägnar allt mindre tid till matlagning är en kokbok som utlovar mat som lagas på 30 minuter perfekt. Att recepten dessutom är vegetariska ligger i tiden. Det här är en slags fortsättning på Ylva Bergqvists förra bok Vego på 30 minuter, som jag inte hunnit bekanta mig med. Författarens tanke är att laga mat där ingen saknar kött, fisk eller det däremellan. För henne ska god mat smaka mycket. Det ska finnas en balans mellan de fem grundsmakerna. En skvätt citron eller en nypa socker kan vara det som gör maten minnesvärd.

Ylva Bergqvist berättar också att tuggmotstånd är viktigt. Nötter, frön, krispigt grönt är inte svårt att lägga till, men hon uppmuntrar också till att pröva att fritera och rosta. Dessa tips med smakbalans och crunch kan låta banala, men samtidigt är det det som gör en måltid. Innan jag blev riktigt matintresserad hade jag inte en tanke på det även om det egentligen säger sig självt.

Mera vego på 30 minuter är indelad i fem kapitel plus ett avslutande avsnitt med grundrecept och storkok när du har mer tid. Det börjar med snabbspår som sägs vara rejäl och bra mat som går snabbt att laga med hjälp av halvfabrikat. Ett roligare alternativ än att köpa färdig pizza. Vad sägs om falafelvåfflor med rödbets- och fetaostkräm som förenklats genom falafelmix och färdig rödbetssallad? Eller gnocchi med brynt kaprissmör och rostad broccoli?

Nästa kapitel behandlar comfort food, dvs mat som ger energi och tröst. Recept som ska passa lika bra en lördagskväll som en vanlig tisdag. Jag blir sugen på slashaslasagne som innehåller skogschampinjoner och mycket mozzarella och förenklas med färdig tomatsås och färska lasagneplattor. Rårakor med halloumi, rostad maj och inlagd jalapeño låter väl inte dumt?

Kapitel 3 handlar om sallader, bowls, tillbehör och förrätter. Här vill författaren utmana oss i vad sallad kan vara. Här fastnar jag för rostad kål med valnötspesto samt friterad brysselkål med ost och kapris. Alltså, vattnas det inte i era munnar? Detta kapitel är för övrigt det där jag vill laga, och inte minst äta, flest rätter.

Sedan har vi Asien t&r som bjuder på smaker från fjärran öster. Här fastnar jag för tipsen på olika asiatiska tillbehör. Jag lär mig att i Korea kallas dessa grönsakstillbehör för banchan och där är ingen måltid komplett utan dessa.

Det sista kapitlet heter Frunch. Här behandlas sött och salt till frukost, lunch och mellan målen. Visst låter ägg med brynt chilismör och vispad fetayoghurt himla gott? Dock är jag mer skeptisk till smoothies in disguise där yngre familjemedlemmar ska luras i blomkål, silkestofu och vitabönor i tre olika recept. Men det kanske funkar?

Allting avslutas som sagt med ett avsnitt med grundrecept och storkok när en har mer tid. För visst blir det både billigare och godare att laga från grunden. Och finns det något smartare än storkok om du har plats i frysen?

Många recept kryddas med miso eller tahini, vilket jag inte använt så mycket. Hmn, jag menar miso har jag aldrig använt, men tahini har väl slunkit ner i en och en annan hummus på sin höjd. Jag är inte säker på om jag är tillräckligt inspirerad efter detta heller, men en vet aldrig.

Något som är mycket sympatiskt är att de recept som är lakto-ovo-vegetariska alltid ges tips på hur de kan bli veganska. Dessutom får vi små tipsrutor här och där såsom hur du kan göra eget blomkålsris eller hur du kan lyxa till en rätt.

Matfotografierna är rustika och tydliga. Jag blir sugen och får samtidigt ett förslag på hur allting kan presenteras på ett aptitligt vis. Det behövs ingen pincett till dessa upplägg.