Lydia is dead. But they don’t know this yet. 1977, May 3, six thirty in the morning, no one knows anything but this innocuous fact: Lydia is late for breakfast. As always, next to her cereal bowl, her mother has placed a sharpened pencil and Lydia’s physics homework, six problems flagged with small ticks. Nej, […][...]

Den som är liten umgås ibland med sin farfar eller morfar. Då händer det sig att de pratar om ditt och datt. Kanske sitter de i ett kök. Plötsligt måste den som är liten fråga om det där vykortet som hängt så länge på kylskåpet bland kvitton och kom-ihåg-lappar. Den sista utposten har en öppningsscen […][...]

En gång i tiden var Göteborg en viktig varvsstad. Stora fartyg som kom att trafikera världshaven byggdes på varven på Hisingen. Och att bygga dessa fartyg krävde mängder med arbetare. Det var jobb som också krävde yrkesskickliga arbetare, och som därför var relativt eftertraktade. Det var också en i hög grad manlig arbetsvärld. Det var […][...]

Thomas lever ett rätt trist singelliv i Paris. Han är alltid den som är ensam och detta till och med när han lämnar sitt jobb på konserthuset. Han är nämligen pianisten. Alla andra bär sina instrument med sig när de går i från jobbet men inte Thomas. Hans piano står kvar och han lämnar tomhänt. […][...]

För att ta det från början föddes Märta Fjetterström 1873 och växte upp i prostgården i Vadstena i Östergötland. Barnaskaran var ansenlig och Märta (jag tar mig friheten att kalla henne så) var andra barnet av åtta inalles. Till skillnad från de flesta andra fäder på den tiden kostade kontraktsprost Fjetterström på sina döttrar, som […][...]

Vid Nilens källa i bergen i Rwanda finns en staty av Jungfru Maria och en bit därifrån en katolsk internatskola för döttrarna till landets ministrar, höga militärer och förmögna affärsmän. På Notre-Dame-du-Nil talas endast franska och flickorna förbereds för en framtid som hustrur åt sin generations rikaste och mäktigaste män. De får en gedigen utbildning […][...]

Året är 1954 och elvaårige Michael går ombord på oceanångaren Oronsay, för en resa som ska ta honom från Colombo (dåvarande Ceylon; idag Sri Lanka) till Tilbury. I England ska mamma möta honom och han oroar sig för om hon ska känna igen honom efter de fyra – fem år som de bott separerade. Tre […][...]

Med ett korthugget språk skapas bild på bild på bild i Axel Winqvists debutbok, ett pågående kalejdoskop som läsaren själv får pussla ihop till någon slags helhet. Interpunktionen är sparsam, minst sagt, och skapar sitt eget mönster, detsamma gäller syntax. Naturen och staden återkommer, inte direkt om vartannat, utan mer inflätade i varandra – inte […][...]

Det tar lång tid innan jag hittar en läsning som tar mig in i Martin Hallbergs debutdiktsamling. Tensegritet – vad betyder det ens? Efter lite sökande får jag veta att begreppet tensegrity myntades av arkitekten Buckminster Fuller på 60-talet och användes för att förklara den arkitektoniskt strukturella principen om spänning och integritet. Senare har principen […][...]

Läser man tidningarnas recensioner av Henrik Bromanders senaste roman, Skymningstid, kan man lätt dra två slutsatser: För det första att den kanske inte är hans allra bästa. För det andra att det är en väldigt högt satt ribba. På den andra punkten är bara att hålla med. Bromanders är ett konstant intressant författarskap. Han kommer […][...]