I Eva Runefelts diktsamling Ur världen behandlas död och saknad på ett nästan biologiskt sätt. Det är beniga släkten, revbenspar, nyckelben, bröstkorgar och gravar som har en atrosig leda. Det börjar i en natur- och vardagsnära lyrik, där man först bara anar saknaden efter en annan medmänniska, men som mot slutet avtecknar sig alltmer konkret […][...]

En avlägsen släkting, vi kan kalla henne Fröken D, är fullständigt förvissad om att hon en gång i tiden bestått av beståndsdelar från en Pachycephalosaurus fortplantningsorgan. Det är inte omöjligt, hon har en omistlig känsla för sådant där. Jag hoppas för min del att mitt kött och min immateriella själ blir till en doft. En […][...]

Det är samma gamla story: tjejlaget som får all uppmärksamhet, alla sponsorpengarna, de bästa träningstiderna och omklädningsrummen. Som kan räkna med en framgångsrik och riktigt lönsam karriär om de blir tillräckligt bra. Samma gamla story: tjejen som ligger med ännu en kille, och det höjer bara hennes status ytterligare, medan hans kan bli förstörd om […][...]

För några år sedan, 2015, gav det amerikanska förlaget Farrar, Straus & Giroux ut en samling bestående av ungefär hälften av Lucia Berlins noveller (i Sverige betitlad Handbok för städerskor, Natur & Kultur 2016). Jag tyckte mycket om hennes sätt att skriva om de sämre bemedlade, de utsatta, utan omsvep men med integritet, och jag […][...]

I den senaste romanen av Peter Høeg kretsar handlingen kring tre personer som fördes samman när de var i förskoleåldern. Det var en tid när det inte fanns mobiltelefoner med Pokemonappar eller värmande fleecetröjor. Om barnen kissade i sängen fick de skäll av de vuxna. En av de väldigt tydliga tidsmarkörerna är Kubakrisen i oktober […][...]

Så var den sista delen i Karin Smirnoff trilogi här. Jag hade längtat! Kanske för mycket, så jag läste nästan hela boken på en gång. Sen var den plötsligt slut, och det kändes tomt. Sorgligt. Jag vill ha mer. Kände nästan direkt att jag ville läsa om trilogin, för att kunna stanna hos Jana. Senaste […][...]

1886 gav Albert Bonniers förlag ut Krotkaja – Fantastisk berättelse av Fjodor Dostojevskij. Novellen har sedermera gått under flertalet namn. ”Krotkaja” betyder ”Den blida” vilket varit ett av dessa. Novellen har både filmatiserats och framförts på scen och har då benämnts som exempelvis Den ljuva, Den ödmjuka eller varför inte godingen En ljuv kvinna. Inte […][...]

Varför har jag aldrig hört talas om Kautokeino? Varför blir jag först lite förvirrad när miänkieli refereras till som finska? Varför har namnet Læstadius alltid bara fått mig att tänka på förbud mot gardiner och alkohol, utan att någonsin göra mig nyfiken på vad som kan ha funnits bakom de förenklingarna? Ja, det beror såklart på […][...]

Modetidningar visualiserar ofta lyckan i att äga ett visst plagg, ett visst nagellack eller en viss parfym. Med välkomponerade bilder och vackra människor ska köplusten väckas. De estetiska bilderna är ofta traditionella och i viss mån slentrianmässiga. Ofta är texterna i modetidningar kortfattade och saknar fördjupning som skulle kunna förklara de olika faktorer som samverkat […][...]

Man vill brista ut i ett jubel, allt är förändrat, målet är nått och det borde vara fantastiskt men att ge ut en bok blir inte alltid som man tänkt sig. Här handlar det om författaren som antihjälte, som totalt antiglamourös sidoperson. En ung kvinna, eller inte så väldigt ung längre, men fortfarande med ena […][...]