Det är de märkliga tecknen i en anteckningsbok hemma hos en skolkamrat som redan från första mötet fångar en tolvårig Bengt Jangfeldt. Tecknen är kyrilliska, språket är ryska och ska bli ett bärande inslag i den blivande författarens och översättarens liv. Ju mer jag läser böcker från språkområden som visserligen kan vara stora men som […][...]

Det var med romanen Doktor Zjivag, som Boris Pasternak fick sin berömmelse. Men huvudsakligen och ursprungligen var han poet. När han började skriva den självbiografiska prosatexten Lejdebrev i slutet av 1920-talet, hade han givit ut flera diktsamlingar. Första delen av Lejdebrev publicerades i tidskriften Zvezda 1929. Men fortsättningen trycktes inte förrän 1931 i tidskriften Krasnaja […][...]

”En bok skrivs alltid under hotet om de tusen åren” skriver Bodil Malmsten i inledningen till sin bok och jag förstår precis vad hon menar. Inte för att jag har skrivit någon bok men skrivkramp har jag haft. Skrivkramp får man för att man tänker på de tusen åren, för att man börjar fråga sig […][...]

Vid den ryska revolutionens utbrott tar Vladimir Majakovskij till sitt vapen – pennan – för att kämpa för socialismen. Det resulterar i politisk poesi, revolutionspoesi, och politiska pjäser vars like sällan skådats. De här dikterna och pjäserna kommer med tiden att förunna honom en plats bland diktens giganter, och många har väl åtminstone hört brottstycken […][...]

Vår beskrivna litteraturhistoria är bara är en parentes av den verkliga litteraturhistorien. Från oväntat håll kan det dyka upp texter som vänder upp och ned på alla våra föreställningar. Är det ett önsketänkande? När Rámus förlag nu ger ut nyöversatt kortkortprosa av Daniil Charms blir sådana tankar levande. En författare i marginalen som de kallar […][...]

Jag är en stor Majakovskij-beundrare så att jag tyckte om boken förundrar mig inte, men det sätt som Torbjörn Säfve genomför bragden att gestalta historien lämnar mig mållös. Han låter Majakovskij själv berätta hela historien och de första hundrasidorna sträckläser jag, utan att knappt andas det finns ingen tvekan jag hör Majakovskijs röst och jag […][...]