Det är nyårsnatt och de första skälvande timmarna av 1896 när sömmerskan Hildur ger sig ut på den mörka innergården för att använda latrinen. Hon hoppas att den kalla vinterluften ska få henne att vakna till så att hon orkar sitta uppe och sy ytterligare någon timme – i den trånga enrummaren är det svårt […][...]

Svensk senmedeltid är märkligt suddig. Snåriga konflikter, ledare med oklara mandat som kommer och går, en märklig union med Danmark, det vill säga ”fienden”. I och med Gustav Vasa tar det gamla slut, renässansen och reformationen börjar och allt framstår i klarare dager. Historikern Lars Ericson Wolkes biografi om Sten Sture den yngre ger en […][...]

När jag var liten höll jag bilderboken Strit av Grete Janus Hertz (text) och Bengt Janus (bild) som en av mina favoritböcker. Den kom ut för första gången 1944, men det var garanterat inte den upplagan jag hade hemma. Boken handlar om lilla Strit som helst av allt vill leka med sina äldre bröder. Dock […][...]

Lång bort från alla städer, i ett kargt ökenlandskap finns en skola för flickor som behöver uppfostras. Här är Föreståndarinnan enväldig härskare. Det är hon som skriver reglerna som sätts upp på väggen, det är hon som bestämt att allt ont i flickorna kommer från städerna. Skyddade från städernas inverkan ska de uppfostras och återställas […][...]

Jag tänkte länge att feelgood inte var en genre för mig. Att det var tillrättalagt, smörigt och hurtigt. Det tycker jag till viss del fortfarande, men är det egentligen så dåligt? När det är krig och klimatkris så kan vi behöva läsa om sådant som värmer och är lättsmält. Jag läser med stort nöje Denise […][...]

Vi får komma in på en hotellbar i Amman, mitt i ett ständigt pågående samtal främlingar emellan. I bakgrunden sitter ett jag som iakttar allt och verkar vara den enda som vet varför bartendern plötsligt faller ihop, död, precis efter tolvslaget. Kvällens händelser rullas sedan upp: tiden hackar sig fram baklänges, blickar utbyts, lögner presenteras […][...]

Jag var inte helsåld på Linda Ståhls debut, och hade nog inte tänkt läsa fler av hennes deckare. Det är såklart intressant med en ickebinär kriminalpolis i huvudrollen, men i övrigt föll jag varken för intrigen eller miljön. Rika Höllviken kändes som en femtielfte välbärgad deckarmiljö, och parallellhistorien, som fick sin förklaring först allra sist, […][...]

På biblioteket där jag jobbar finns en hyllsektion med bilderböcker på temat “Döden/sorg”. Det är en avdelning som växer lite för varje år. Böcker för mindre barn om så kallade svåra ämnen är, tvärtemot vad många tycks tro, väldigt efterfrågade. I Lotta Geffenblads Blå Ugglan handlar det delvis om döden och desto mer om sorgen. […][...]

Sofia Stenströms andra roman Tomt bo är för normal för att passera som en mörk och underhållande saga som texten på baksidan utlovar: ensamstående mor har svårt att släppa iväg sin enda dotter. Hemmet känns tomt och det räcker inte att låta pojkvännen flytta in. Längtan efter och oron över dottern och hennes nya liv, […][...]

Visst minns ni när man var liten och fick något efterlängtat? Hur allting annat liksom försvann och man bara ville vara med det där nya, magiska. Så är det för Freke. Han har fått ett par nya skor. De är väldigt snabba och snygga. Precis sådana som han alltid önskat sig. Och på natten går […][...]