Att äta och umgås är grundläggande mänskligt. I Matens makt försöker Leif Mannerström och Britt-Marie Mattsson redogöra för hur maten kan användas som ett maktmedel, men de lyckas inte särskilt bra. Det är rörigt, babbligt, svåröverskådligt och ibland vet man inte vad nyss lästa anekdot har med någonting alls att göra. Som i USA-kapitlet till […][...]

Jag förväntar mig förstås ett vanligt seriealbum när Trygga lilla Sverige landar i min brevlåda. Istället är det en ask, som förutom sex seriehäften innehåller en karta över ”sabbatssabotörens” bombdåd, ett tidningsutklipp om en fascistisk revolverattack mot tidningen Ny Dag, ett maskinskrivet brev till läsaren, ett häfte visor ”om banditer och mördare” och ett vykort […][...]

På disken i receptionen på hotellet där Maren arbetar står en uppstoppad skarv med allseende ögon av glas och karakteristiskt utspända, svarta vingar. Den uppstoppade skarven återkommer ofta i Lindqvists debutroman som hyser ett tjockt lager av skarvmetaforer. Skarv utspelar sig på en ö långt upp i norr där solen är framme under sommarhalvåret och […][...]

I denna alfabetiskt uppställda och vackert illustrerade bok ges en översikt över människans förhållande till fåglar här i landet. I ett intressant förord beskriver Svanberg hur folk förr i tiden sannolikt hade en mycket större artkunskap än dagens människor, helt enkelt för att man var mer medveten om sitt beroende av naturen. Fåglar hade en […][...]

Ingen normal står i regnet och sjunger hade legat på nattduksbordet i veckor innan jag till slut fick tid att läsa den. Efter att ha börjat räckte dock boken inte mer än någon timme. Förväntningarna som ändå var höga sedan debuten stod knappast i vägen för läsupplevelsen; de besannades med extra allt. Vi möter Ella […][...]

Det Stora Litterära Geniet sitter i sitt rum, skapar magi ur sitt eget självuppoffrande lidande, och på andra sidan väggen sitter vi läsare och försöker lista ut varför, vadan, varthän, vafan, och tvinga vår åsikt på vem som helst som vill lyssna. Vi måste ju veta; fan, fråga Elena Ferrante. Om jag dödade honom idag […][...]

”Ja, det är väl snyggt men det är så… tråkigt och intetsägande.” Så tänker jag till en början när jag läser Linda Boström Knausgårds Välkommen till Amerika och så har jag tänkt när jag läst hennes tidigare böcker. Det är snyggt, välformulerat och välkalkylerat och berör mig inte ett skvatt och jag är en sådan […][...]

När huvudpersonen Charlie är fem ”råkar” hon döda sin skolfröken. Hon bor med sin mamma i ett fallfärdigt ruckel precis utanför Luddinges lyxigaste bostadsområde. Charlies mamma drygar ut hushållskassan genom att ta betalt för sex, och Charlie jobbar för en ond bagare medan hon drömmer om ett bättre liv. När hennes mamma hamnar i fängelse […][...]

Andreas återvänder till en ö utanför Oslo där han växt upp tillsammans med sin syster Minna och deras fosterpappa Johannes. Minna är död sedan flera år och Johannes har precis, gravt alkoholiserad, gått ur tiden. På ön vilar det förflutna, ja det vältrar sig runt sig självt, och gångarna in i samtiden är många. Vilka […][...]

Agneta i en hög med fjädrar låg. Vad som hände? Ingen såg. Det gick så snabbt! På en minut, bland våta löv tog livet slut. På pinnen där Agneta satt är det tomt och tyst i natt. Döden dök från himlen ner. Sen fanns vår höna inte mer. Under ett rabarberblad har undertiteln – Verser […][...]