På disken i receptionen på hotellet där Maren arbetar står en uppstoppad skarv med allseende ögon av glas och karakteristiskt utspända, svarta vingar. Den uppstoppade skarven återkommer ofta i Lindqvists debutroman som hyser ett tjockt lager av skarvmetaforer.

Skarv utspelar sig på en ö långt upp i norr där solen är framme under sommarhalvåret och helt försvunnen under vinterhalvåret. Förr har lokalbefolkningen livnärt sig på fiske men är numera helt beroende av turismen, fågelskådarturismen. I en strid ström kommer de hit för att spana på fåglar, i synnerhet den vackra lunnefågeln.

Lunnefågeln var alla turisters favorit. De flesta blev så förtjusta att de tvungen ville ha med sig ett minne hem. Maren kunde erbjuda vykort i receptionen som föreställde ögonblick ur lunnefågelns vardag. /…/ Avbildningarna föreställde alltid arten med de starka, klara färgerna på näbben som var synonyma med häckningsperioden. Turistsäsongen sammanföll med den, och någon plyschvariant med sotigt ansikte och urlakad smutsorange näbb fanns inte; så som fågeln såg ut resten av året när den inte behövde imponera på vare sig turister eller tilltänkta partners.

De långväga turisterna avundas lugnet och skönheten på ön uppe i norr. Maren i sin tur föreställer sig turisternas vardag utifrån orterna de kommer ifrån, drömmer om att vandra på gatorna i Paris eller New York, drömmer om att vara på en plats där inte alla känner en sen barnsben och där uppfyllandet av en persons önskningar gör att man blir en besvikelse för andra, känslan av att det är omöjligt att vara alla till lags.

Hon sparar pengar för att kunna resa bort innan nästa mörkerperiod infaller. Lindqvists skildring av hur man alltid längtar efter det där andra, det som man inte har, är en stor behållning av Skarv.

En av turisterna är en excentrisk amerikan som kommer för att inviga en staty som hans kända mamma har gjort. Han reser världen runt och längtar efter att finna ett hem. I sina olika önskningar finner Maren och turisten varandra som vänner och hjälper varandra i någon mån att finna ro i hur livet blev.

Skarv är en läsvärd roman om människors längtan bort och om avfolkningsbygders olika utmaningar. Symbollagren är som sagt många, men man behöver inte trassla in sig i dem i läsningen om man inte vill, utan man kan läsa den som den skildring av en ung kvinnas sökande efter en plats att leva sitt liv som den i grunden är.