Ni vet den där känslan när man inte kan lägga ifrån sig en bok? När man snabbt ser hur sidorna tar slut och inser att upplösningen måste komma snart för det är mindre än hundra sidor kvar… Det här är en sådan bok. Där kräftorna sjunger tar oss med till träskmarken i en mindre ort […][...]

Omslaget till Kristian Lundbergs senaste diktsamling avbildar en typisk svensk trappuppgång. Det brun-beige-blå går ton-i-ton, men trots det är det något med de raka linjerna som är alldeles för perfekt – det blir hotfullt. Ungefär på samma sätt som dikternas enkla, raka språk snärjer in, täpper till, nästan kväver. Perspektivet på omslagsbilden är riktat snett […][...]

Huset har gråa eternitplattor. En liten detalj, men ändå anger den tonen i romanen Skraplotter. I trilogin Vargskinnet av Kerstin Ekman ligger centrum för händelserna i huvudsak i glesbygdens Jämtland. I den andra romanen drivs personerna iväg till Norge, Småland, Stockholm och Sydeuropa. I tredje delen sträcker sig bågen utanför Europa. Ett besök sker i […][...]

Jag klyver er itu är Tamara Mivellis debutroman. Det är en kort bok med ett vackert poetiskt språk där varje ord känns som om det hittat rätt. På varje sida ryms en kort berättelse i form av Marys minnen eller iakttagelser. Bokens första sida, första berättelse: Barn ska inte dyka, säger pappa. Deras organ är […][...]

När omslag innehåller överdådiga omdömen från välrenommerade litteraturkritiker drar jag alltid öronen åt mig så att räven där bak får det litet trångt. Är de sådana där ordtrollare som talar om nutida klassiker? Klassiker är väl nu vad som kännetecknar den kultur som står emot tidens tand? Eller mästerverk! Men då är jag å andra […][...]

Att läsa Barbro Lindgrens Du ber mig beskriva en flod och samtidigt vara instängd i en storstad, långt bort från den öländska naturen, är lite som att kliva ut i frisk luft och ta ett djupt andetag. Där är barndomsminnen och nära familjerelationer, nyponrosor och hundloka, träd och flod, gryning och svalt ljus. Dikterna befolkas […][...]

Åtta noveller ger oss en finstämd inblick i olika människors liv – allt ifrån inflyttade Stockholmare, några ofrivilliga rockstjärnors turnéliv genom Sverige och Tyskland samt mamman som förlorat sitt barn. Hon som helt sonika bestämmer sig för att bara fortsätta att gå under sin spontana promenad. Det är bitvis en brokig skara personligheter som presenteras. […][...]

Var det ett inbördeskrig eller frihetskrig i Finland 1918? Meningarna går isär och kommer i slutändan an på ens politiska och möjligtvis historievetenskapliga tycke och smak. Hur som helst kom den vita sidan ut som segrare och otaliga rödgardister hade avrättats eller svultit ihjäl i fångenskap. Även tusentals bland de ”vita” hade fått sätta livet […][...]

Flickornas tystnad är en titel som lika väl kan användas för att beskriva kvinnors utrymme i historieskrivningen. Nej, så klart har flickor och kvinnor långt ifrån alltid varit tysta. De har agerat, de har talat, de har skrivit, men deras röster har ofta inte lyfts fram, inte fått höras. ”Nå, men det är väl trots […][...]

Ni kanske tycker dessa tider med virus, sex avhuggna fötters avstånd, folk som gillar rökt ål och karantän är jobbigt. Att ett klappträ till politiker, som tillsammans med ett rikspucko till läkare far till Stockholm och slickar och gnider sig på allt de kom över – enligt rykten även på ett par högvakter –, höjer […][...]