Det är samma gamla story: tjejlaget som får all uppmärksamhet, alla sponsorpengarna, de bästa träningstiderna och omklädningsrummen. Som kan räkna med en framgångsrik och riktigt lönsam karriär om de blir tillräckligt bra. Samma gamla story: tjejen som ligger med ännu en kille, och det höjer bara hennes status ytterligare, medan hans kan bli förstörd om […][...]

För några år sedan, 2015, gav det amerikanska förlaget Farrar, Straus & Giroux ut en samling bestående av ungefär hälften av Lucia Berlins noveller (i Sverige betitlad Handbok för städerskor, Natur & Kultur 2016). Jag tyckte mycket om hennes sätt att skriva om de sämre bemedlade, de utsatta, utan omsvep men med integritet, och jag […][...]

I den senaste romanen av Peter Høeg kretsar handlingen kring tre personer som fördes samman när de var i förskoleåldern. Det var en tid när det inte fanns mobiltelefoner med Pokemonappar eller värmande fleecetröjor. Om barnen kissade i sängen fick de skäll av de vuxna. En av de väldigt tydliga tidsmarkörerna är Kubakrisen i oktober […][...]

Så var den sista delen i Karin Smirnoff trilogi här. Jag hade längtat! Kanske för mycket, så jag läste nästan hela boken på en gång. Sen var den plötsligt slut, och det kändes tomt. Sorgligt. Jag vill ha mer. Kände nästan direkt att jag ville läsa om trilogin, för att kunna stanna hos Jana. Senaste […][...]

1886 gav Albert Bonniers förlag ut Krotkaja – Fantastisk berättelse av Fjodor Dostojevskij. Novellen har sedermera gått under flertalet namn. ”Krotkaja” betyder ”Den blida” vilket varit ett av dessa. Novellen har både filmatiserats och framförts på scen och har då benämnts som exempelvis Den ljuva, Den ödmjuka eller varför inte godingen En ljuv kvinna. Inte […][...]

Varför har jag aldrig hört talas om Kautokeino? Varför blir jag först lite förvirrad när miänkieli refereras till som finska? Varför har namnet Læstadius alltid bara fått mig att tänka på förbud mot gardiner och alkohol, utan att någonsin göra mig nyfiken på vad som kan ha funnits bakom de förenklingarna? Ja, det beror såklart på […][...]

Man vill brista ut i ett jubel, allt är förändrat, målet är nått och det borde vara fantastiskt men att ge ut en bok blir inte alltid som man tänkt sig. Här handlar det om författaren som antihjälte, som totalt antiglamourös sidoperson. En ung kvinna, eller inte så väldigt ung längre, men fortfarande med ena […][...]

Jesper Weithz har skrivit den satiriska boken 2020 – en framtidsoptimistisk roman. Den handlar om Panter, som föds 2020, samma dag som FN förklarar tvågradersmålet omöjligt att nå. Panter lever i en tid där klimatkatastrofen har eskalerat, inkomstklyftorna är groteska och privatiseringarna har nått nya höjder. Första delen av berättelsen handlar om Panters liv i […][...]

I den avslutande delen av Den söndrade jorden kommer slutet allt närmare, men vad det är som faktiskt ska ta slut är inte lika uppenbart. Liksom i de två första delarna får vi lära oss mer om den här världen, denna gång med ett delvis nytt perspektiv som går långt tillbaka i tiden. Men den […][...]

När Jag, En (One day) gavs ut för åtta år sedan var vi många som hänfördes, inte bara för att vi var svältfödda på kärlekshistorier med queerperspektiv, utan för att idén är så briljant. En (eller A i originalutgåvan, ett namn som inte skulle gjort sig så bra i genitivform om det översatts rakt av) […][...]