I Les Murrays diktning framträder rösten hos en man som gått i konflikt med livet. Det är omsorgsfull mobbing under uppväxten. Det är modern som dör när hon föder honom. Och så hans svarta hund, depressionen. Den svarta hunden är också titeln på senaste svenska Murrayutgåvan. Murray, den bråkige och konservative bondgårdspoeten från Australien som […][...]

Ungernupproret 1956. Berättelsen om det lilla folkets kamp mot den starka stalinismen har blivit en symbol för berättelsen om hela förra århundradet; människors förhoppningar krossade av stora stater och supermakter. Hösten -56 var ett tillfälle då historien stod och vägde, den lilla studentdemonstrationen i Budapest kunde bli ett lysande exempel för alla folk i hela […][...]

Det är lite Tintin över den unge mannen, med beteckningen fashionraggare, som är huvudperson i serien "Stockholmsnatt", som är en av de två serier som "This is Stockholm" består av. (Den andra serien heter "Disco sucks".) Absolut inte i personlighet, men till utseende, särskilt vad gäller hans oftast så uttryckslösa ansiktsdrag. Lätt förvåning och fundersamhet […][...]

Ann börjar gymnasiet, Bild och form, i en stockholmsförort. I klassen går också Jane och Liljan (som jag boken igenom inte kan lära mig att tänka på som Lilian, utan det blir automatiskt Lill-Jan). De är tuffa och coola och Ann tänker att de kan göra vad som helst. Hon ser Matti och Sofia, som […][...]

När Sisela Lindbloms senaste roman kom ut förra hösten väckte den snabbt heta känslor hos betydligt fler än de som faktiskt hunnit läsa boken. Numera finns De skamlösa i pocket, lågkonjunkturshysteri råder och det känns nästan exotiskt att se tillbaka på den där upprivna handväskedebatten. Då fanns inte en trendig krönikör eller bloggare som inte […][...]

För några veckor sedan var jag i London, och som den historiegeek jag är stod jag en bra stund och stirrade på Rosettastenen på British Museum. Det är svårt att förklara vad det är med en 2000 år gammal pressrelease som gör att den förtjänar en hedersplats på ett av jordens största muséer, men … […][...]

Få perioder i en människas liv får så mycket retroaktiv uppmärksamhet som tonåren. Vare sig man minns de kritiska åren någonstans mellan tretton och nitton eller inte, är det svårt att släppa fascinationen för den här tiden. Detta fenomen märks särskilt tydligt bland författare – få perioder har väl romantiserats så mycket som just tonåren? […][...]

Andrzej Tichýs nya roman Fält är en tung bok. Inte bara för att den är 348 sidor tjock, utan för att den handlar om två unga människors psykiska helveten. Nadia och Nadir möts ett antal gånger utanför en psykiatrisk klinik I Malmö. Det är därifrån som romanen sedan tar sin form. Nadir är den föräldralösa […][...]

Timna är Noas dotter. Hon är en av dem som eftervärlden inte kommer att minnas, en kvinna i biblisk tid, men hon var likafullt med på arken, precis som andra kvinnor, precis som alla de djurarter som dog under färden och som därför ingen känner till, precis som ensamheten, ledan och ångesten. Geraldine McCaughrean skildrar […][...]

Det slår mig när jag läser Mian Lodalens roman Dårens dotter att det finns något djupt tvivelaktigt i att berätta en historia genom ett barns ögon. Kan en vuxen verkligen göra anspråk på barnets upplevelsevärld? Förstås har man minnen, men inte fullt tillträde till dem. Blicken bakåt silas genom tjocka filter av vuxenhet. Bara ett […][...]