Att läsa Bodil Malmsten är som bomull för själen. Även när det handlar om livets svåraste frågor som Ensamheten, Tillhörigheten och Det Sociala Spelet. Och jag försöker sätta fingret på vad det är. Är det språkets rytm, ironin eller de filosofiska betraktelserna? Enkelheten, ordskruvandet eller helt enkelt ärligheten? Jo, paradoxalt nog är det nog ärligheten. […][...]
























