Steve är fjorton år och självutnämnd hip hop-kung. Kung Steve kallar han sig. Och Steve uttalas på svenska, precis som det stavas, så ni inser att han inte riktigt är kungen i skolan. Fast det verkar å andra sidan inte bekymra Steve särskilt. Han är säker på sitt värde, och på hur bra han är, och att ingen annan fattar det är ju inte hans problem. Det är en rätt beundransvärd attityd.

Steves mamma tjatar bara om miljöförstöring, hans syster Cilla är cool och rolig, pappan är död (kanske) och nya musikläraren Mister Bister gillar bara konstmusik och går på korståg mot graffitti, hip hop och annat kriminellt. Steve själv ger oss lektioner i hip hop, och i att skriva rhymes:

Kolla på mig jag är värsta kung
Ska alltid vara totalt härlig och ung
Ska alltid stå mitt på scenen och stråla
Men jag vill inte sluta som hon Carola

Jag vill att min dag är softish och grön
Jag vill ha ett jobb. Jag vill ha en skön lön
Jag vill att mitt liv ska gå som på räls
Men jag vill inte sluta som Robert Wells.

Tja, vad ska jag säga? Det är inte mycket till handling, ingen kan-inte-släppa-bok direkt. Men den är rätt rolig och man får sig lite värdelöst vetande om hip hop (och om Star Wars) till livs. Och Steve är onekligen en skön typ. Jag hyser inga som helst tvivel om att det kommer bli nåt stort av honom. Ja, bortsett från att han inte är på riktigt då.