Recension

: Svenska folksagor
Svenska folksagor Birgitta Hellsing och Jan-Öjvind Swahn
2008
Wahlström & Widstrand
8/10

Men du måste vara färdig innan solen går ner

Utgiven 2008
ISBN 9789146215349
Sidor 383
Illustratör Alvaro Tapia

Om författaren

Birgitta Hellsing, född 1946, är verksam som språkkonsult och lärare vid Stockholms universitet. Hon är också huvudförfattare till ordboken ”Bevingat”.

Jan-Öjvind Swahn, född 1952, är professor i folkloristik och har bland annat varit programledare för ”Fråga Lund” och ”Kvitt eller dubbelt”.

Sök efter boken

Sätt upp ett badkar i ditt sovrum, fyll det med rinnande vatten och när du badat färdigt kommer du under badkaret att finna två lökar. Skala dem mycket noga, ät sedan upp dem och du kommer att få din käraste önskan uppfylld.

Om det vore så enkelt som i sagorna. Där det omöjliga uppdraget löser sig genom att en gynnsam trollgumma eller en kvittrande fågel plötsligt kommer till undsättning. I det avseendet uttrycker folksagan ofta ett önsketänkande: om man bara är god och snäll går det alltid bra till sist. Precis som för vallpojken som går vilse i skogen eller flickan som tvingas hämta vatten i ett såll. Det var en gångÂ…… och så ser det mörkt utÂ…… och så löser det sig och slutet gott och allting gott. Nog för att sagan kan upplevas som förutsägbar och förenklande med sitt ständiga upprepande av tretalet och sin storpixliga stil (är man styvsyster och tillika ful måste man vara rakt igenom elak) – men det finns en anledning till att den fortfarande blir läst.

De folksagor vi har tillgång till idag har genomgått en lång och sträng gallring på den muntliga traditionens marknad. Funnes inget värde i dem vore de bortglömda. De överlevande berättelserna har ofta vandrat mellan kulturer under århundraden. Man kan tala om ett månghundraårigt flytande nät av berättelser där motiv och teman pusslats och lånats med fram och tillbaka. Till exempel är det häpnadsväckande hur väl den samiska folksagan "Jätten i fjällgrottan" sammanfaller med en episod ut Odysséen från runt 700 f. Kr. Att man skadar jättens öga/ögon, att man klär ut sig till hans kreatur, att man utger sig för att heta "Ingen" – allt detta överensstämmer.

På sitt sätt utgör folksagan koncentrerad tidlöshet. Karaktärerna är så gravt arketypiska att de erbjuder en universell igenkänningsfaktor. Samtidigt är de så befriade från personlighetsmässiga nyanser bortom sina handlingar och någon särskild angiven egenskap att de fungerar utmärkt som projektionsyta för vadhelst nu lyssnaren råkar vara benägen till. De känslor som åsyftas genom huvudpersonernas utmaningar och bekymmer är grundläggande för människans livsvillkor. Även om man aldrig har blivit satt att spinna guld av långhalm kan man känna igen sig i tröstlösheten av att ha blivit ställd inför en oöverstiglig uppgift.

Birgitta Hellsing och Jan-Öjvind Swahn har i utgåvan Svenska folksagor samlat ett rejält gäng sagor, utifrån ett tiotal upptecknare. De är kommenterade med en viss torrhet men underbart illustrerade av Alvaro Tapio, i övrigt känd som rikets Harry Potter-illustratör. Bland de bekanta hittar jag till exempel "Bord, duka dig", "God dag Yxskaft" och "De två skrinen", medan många har jag aldrig hört talas om. Särskilt roande är hur "Den lilla guldskon" skiljer sig från Disneys så vedertagna "Askungen". I den svenska varianten finns inga rådjursögda husmöss, bara en gädda i en brunn. Styvmodern kapar dessutom tå och häl på styvsystern när skon inte passar. Ack, ack. Hursomhelst får det konstateras att folksagan lär fortsätta hämta näring ur sin egen tidlöshet.

Textutdrag (Visa/göm)

Johan Wirdelöv

Publicerad: 2008-10-26 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-02 22:41

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3089

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?