När Sisela Lindbloms senaste roman kom ut förra hösten väckte den snabbt heta känslor hos betydligt fler än de som faktiskt hunnit läsa boken. Numera finns De skamlösa i pocket, lågkonjunkturshysteri råder och det känns nästan exotiskt att se tillbaka på den där upprivna handväskedebatten. Då fanns inte en trendig krönikör eller bloggare som inte […][...]

För några veckor sedan var jag i London, och som den historiegeek jag är stod jag en bra stund och stirrade på Rosettastenen på British Museum. Det är svårt att förklara vad det är med en 2000 år gammal pressrelease som gör att den förtjänar en hedersplats på ett av jordens största muséer, men … […][...]

Få perioder i en människas liv får så mycket retroaktiv uppmärksamhet som tonåren. Vare sig man minns de kritiska åren någonstans mellan tretton och nitton eller inte, är det svårt att släppa fascinationen för den här tiden. Detta fenomen märks särskilt tydligt bland författare – få perioder har väl romantiserats så mycket som just tonåren? […][...]

Andrzej Tichýs nya roman Fält är en tung bok. Inte bara för att den är 348 sidor tjock, utan för att den handlar om två unga människors psykiska helveten. Nadia och Nadir möts ett antal gånger utanför en psykiatrisk klinik I Malmö. Det är därifrån som romanen sedan tar sin form. Nadir är den föräldralösa […][...]

Timna är Noas dotter. Hon är en av dem som eftervärlden inte kommer att minnas, en kvinna i biblisk tid, men hon var likafullt med på arken, precis som andra kvinnor, precis som alla de djurarter som dog under färden och som därför ingen känner till, precis som ensamheten, ledan och ångesten. Geraldine McCaughrean skildrar […][...]

Det slår mig när jag läser Mian Lodalens roman Dårens dotter att det finns något djupt tvivelaktigt i att berätta en historia genom ett barns ögon. Kan en vuxen verkligen göra anspråk på barnets upplevelsevärld? Förstås har man minnen, men inte fullt tillträde till dem. Blicken bakåt silas genom tjocka filter av vuxenhet. Bara ett […][...]

I Europa verkar allting som rör islam vara oupplösligen knutet till en politisk diskussion. En diskussion som inte handlar om identitet och ursprung, utan ständigt söker sig ned till en grundläggande enfaldig fråga: kan vi leva med dessa människor? Frågan är inte bara starkt förenklad. Den är så klart formulerad ur ett strikt västerländskt perspektiv. […][...]

Under de första sidorna av den här boken är jag smått förvirrad men belåten. Jag vet inte riktigt var handlingen utspelar sig men så småningom framträder Paris och de kinesiska kvarteren hamnar i handlingens centrum. Huvudpersonen Diane är journalist. För tillfället har hon inget fast arbete men hon får en del frilansuppdrag av sin vän […][...]

Fly för livet är Helena von Zweigbergks fjärde bok med fängelseprästen Ingrid Carlberg som huvudperson och här kommer vi direkt dramatiskt in i handlingen. "Jaget", alltså fängelseprästen Ingrid, tas av misstag som gisslan av tre kriminella; något går snett under flykten från fängelset, egentligen hade de planerat att ta en av vårdarna. I första hand […][...]

Nina bor ensam med sin mamma i Umeå, Daniel och Wille bor med sin pappa i Luleå. Föräldrarna nätdejtar och blir kära och vips får Daniel och Wille flytta med ner till Umeå. Daniel och Nina är jämngamla (16 år) och börjar i samma klass. Daniel tycker att Nina är "cute as a button", och […][...]