Det är lite Tintin över den unge mannen, med beteckningen fashionraggare, som är huvudperson i serien "Stockholmsnatt", som är en av de två serier som "This is Stockholm" består av. (Den andra serien heter "Disco sucks".) Absolut inte i personlighet, men till utseende, särskilt vad gäller hans oftast så uttryckslösa ansiktsdrag. Lätt förvåning och fundersamhet verkar vara det som hans ansikte oftast uttrycker. Och de övriga i serien är inte så mycket livligare. Kanske är det likheten med Tintin, som gör att man känner sig så hemma med tecknarstilen. Men särskilt komiskt tecknad är inte serien. Rent visuellt är det oftast roligare med djur, som ska föreställa människor, i serier. Technoterriern, som dyker upp ganska sent i albumet känns välkommen, även om den ska vara just hund och inget annat. Över de flesta teckningar i "This is Stockholm" finns det något stillsamt och kontemplativt. Det är texten som lyfter serien, men teckningarna utgör ändå ett bra komplement. För det är inte någon brutal och rå humor, som denna serie vill förmedla. Snarare mild satir och underfundiga samtidsiakttagelser, något jag alltid varit svag för. Tillvaron är bisarr och förtjänar ofta att få en tillskruvad gestaltning, som kan locka till ett, förhoppningsvis, lite försonande skratt. Jag kanske inte direkt gapskrattar åt "This is Stockholm", men jag har tidigare sökt mig till Svenska Dagbladets nätupplaga, för att ta del av "Stockholmsnatt" och inte kunnat slita mig. Tänk om alla ville omvandla sin ofta galna tillvaro till roande seriestrippar. Skulle nog vara nyttigt, både att kreera och att läsa.

"This is Stockholm" skildrar unga människor i åldern 20 någonting till 30. Textförfattaren och tecknaren har båda snart närmare till 40-årsdagen än till 30-årsdagen och båda kommer från Örebro, men är numera bosatta i Stockholm. Både distans och närhet behövs säkerligen för att klart kunna skildra olika tidsfenomen. Men det är svårt att veta om stockholmarnas klubbvärld, favoriserade musikstilar, modefixering, åldersnojor och önskan att följa trender är så väldigt olika eller skilda från dem som kan finnas i Sveriges övriga större städer.

Serien är full av ord på musikstilar och musikartister. En del har jag aldrig hört talas om, likaså förekommer ord, som jag aldrig hört användas. Men jag hör ju inte heller till den skildrade ålderskategorin. Jag får anta att samtiden i min bostadsort skildras lyhört, om dock tillskruvat för effektens skull. Här i "This is Stockholm" visas alltså musikens betydelse, med alla stilar, klubblivet, klädmodet med bland annat limiterade sneakers, frisyrerna, Facebook, MySpace, Idol, bloggandet, laptoparna, MP3-spelarna, Ipodarna, cigaretterna et cetera – alla tillbehören … men så slår det mig: mobiltelefonerna. Serien innehåller väldigt lite av dessa, och det är föga trovärdigt, men kanske början på en trend, ett medvetet utspel. Mobiler är ju så 2007. Eller snarare 1997.