Ann börjar gymnasiet, Bild och form, i en stockholmsförort. I klassen går också Jane och Liljan (som jag boken igenom inte kan lära mig att tänka på som Lilian, utan det blir automatiskt Lill-Jan). De är tuffa och coola och Ann tänker att de kan göra vad som helst. Hon ser Matti och Sofia, som också är coola fast på ett annat sätt, de har stora jeans och stora t-shirtar, är coola utan att spela på sin kvinnlighet. Ann för ihop kompisparen och plötsligt är de ett gäng, och de kan göra vad som helst.

"Vad som helst" betyder att gå på fester, att dricka mest sprit, att ligga med okända killar och att prata om det efteråt. Kanske mest betyder "vad som helst" att kunna bete sig som man vill utan rädsla för att bli dömd för det efteråt.

Men så spårar det ur. Tjejer som beter sig som dessa gör, som beter sig som killar om man så vill, provocerar tonårskillarna och på ett eller annat sätt råkar de illa ut. Men tillsammans är de starka och mest förbannade och de ska ge igen med samma mynt.

Rör vid mig är en roman om grupptryck och vad det gör med oss, och om att vara stark nog att stå emot det. Men det kanske intressantaste tycker jag ändå är tankeexperimentet: vad som händer när tjejer börjar bete sig som killar (för att generalisera grovt). Att om vi vänder på steken blir det störande och inte så jävla roligt längre.