Ibland stöter man på en sådan där magisk bok som man inte kan lägga ifrån sig. Man läser tills ögonen blöder och så fort man har läst sista sidan så vill man låna ut boken till sina vänner. Det här är en sådan bok. Den handlar om elvaåringarna Cass och Max-Ernest som dras in i ett mysterium när de upptäcker en låda med dofter – Symfonin av dofter – och att en trollkarl har dött under mystiska omständigheter.

När de försöker ta reda på vad som har hänt trollkarlen stöter de på de skumma figurerna doktor L och miss Mauvais som alltid har på sig handskar, även inomhus, och som har ett suspekt intresse för barn med speciella gåvor. När barnen kommer sanningen för nära på spåren befinner de sig snart i fara.

Cass och Max-Ernest är totalt olika varandra. Hon är en handlingskraftig överlevnadsexpert med stor fantasi, han är en logisk och ganska humorlös kille som drömmer om att bli komiker. Det enda vi får veta om deras yttre är att Cass har stora, spetsiga öron och att Max-Ernest är liten för sin ålder.

Mer vågar inte författaren avslöja. Faktum är att Cass och Max-Ernest inte är deras riktiga namn, det skulle vara för farligt att avslöja dem. Författaren vill heller inte berätta var berättelsen utspelar sig, utan det får läsaren själv fantisera ihop. Innehållet i boken är också hemligt, så man måste lova att inte avslöja det för någon. Hoppsan! Nu har jag visst gjort bort migÂ…

Berättarstilen är helt enkelt underbar. Författaren varnar hela tiden läsaren för att fortsätta läsa boken eftersom det kan vara farligt. Författaren försäger sig också gång på gång och avslöjar för mycket. Det här allestädes närvarande berättarjaget ger läsaren känslan av att vara på samma sida som författaren. Berättartekniken kanske inte tilltalar alla, men jag blev stormförtjust. Jag kom på mig med att skratta högt flera gånger under läsningens gång.

Den här boken rekommenderas till alla som gillar mysterier, gåtor och ordlekar. Boken är skriven för barn i slukaråldern men det är spännande läsning för alla med barnasinnet kvar