Johannes Heldéns nya diktsamling Science fiction handlar om naturen: om dess gemensamma medvetande, om dess kraft och ursprung, om behovet att vara del av något större. Den behöver inte längre vara en evolution. Den kan vara ett medvetande med metoder för att underlätta förvirring. Jag vill gärna läsa Science fiction som en bot mot ensamheten, […][...]

Det finns inget säkrare vårtecken än när man kan sitta ute och läsa mer än två sidor utan att få stela fingrar. Vi är där nu! Johannes Heldén har skrivit Science fiction, en hel diktsamling om naturen och dess gemensamma vetande. Där finns böckerna och bokhyllorna som längtar tillbaka till naturen och till tiden innan […][...]

En pryd äldre dam snokar runt i skogen, på jakt efter en sällsynt orkidé. Där får hon syn på något som chockar henne. Snart hittas hon mördad, men inte förrän hon hunnit sprida ut en och annan lagom mystisk antydan om vad det var hon såg i skogen. Mycket mer engelsk deckare och Morden i […][...]

Hur grov brottslighet fått sådant underhållningsvärde är väl egentligen ett mysterium i sig. Ställd inför verkliga brott är det emellertid inte utan att man känner en bismak av besvikelse över att verkligheten nästan alltid är så oglamourös och plump (och verklig). Verkliga skurkar har sällan särskilt mycket att göra med Ocean’s Eleven eller Hur man […][...]

Det är svårt att läsa Leif G W Perssons Linda – som i Lindamordet utan att ha i bakhuvudet de bråk som uppstått kring berättelsens eventuella verklighetsbakgrund. Persson skriver förstås i allmänhet i en realistisk deckartradition och har tidigare hämtat stoff från verkliga skandaler, händelser och samhällsdebatter. Här har han emellertid anklagats för att ha […][...]

Det är lätt att se varifrån svenska deckare fått rykte om sig att vara samhällskritiska – och bra – när man läser Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Jan Guillou ska för övrigt ha sträckläst deckarduon när han satt i fängelse i början av 1970-talet (efter IB-affären) och dragit den slutsats som sedermera resulterade i Hamilton-böckerna: […][...]

Baksidestexten på Fjärde torsdagen i november är så klyschig att jag länge funderar på om jag ens skall orka läsa boken: För att överleva måste Jörgen och Adam göra något de inte gjort på mycket länge; krama varandra. För en cyniker av tjugonde århundradet som sedan länge genomskådat trötta uttryck som carpe diem låter baksidan […][...]

En nattportier och en nattvakt lever sida vid sida. Medvetna om varandras existens, men utan att egentligen vidröra varandras liv, eller någonsin lära känna den andre, utför båda de uppgifter som deras unika nattliga hotelluppdrag gett dem. Nattportiern studerar filosofi och skriver bok. Nattvakten bygger båt på den lediga tiden. Båda med livssyften som gynnas […][...]

Springbrunnen har en krans av gapande fjälliga fiskar som rids av fläskiga keruber med liderliga ansikten och flygande hår. Så inleder Åsa Nelvin sin bok Tillflyktens hus. Hon beskriver i denna första, inledande mening hur det skulle kunna vara, hur det skulle kunna se ut. Sedan konstaterar hon krasst att så är det inte. I […][...]

Det bästa med maj förutom våren (och den tycks ju ändå ha begett sig någon annanstans) är alla röda dagar. Den här veckan kommer förhoppningsvis att bjuda på många lediga stunder att försjunka i en bok. På dagensbok.com tar vi däremot inte ledigt utan bjuder på sju nya böcker. Idag recenserar Björn Lazarusprojektet av Aleksandar […][...]