Ibland kan jag bara älska att slötitta på tv. Det är sådär gemytligt slött och du kan bara låta hjärnan vila medan du forslas genom en historia som du inte nämnvärt behöver engagera dig i. Sällan eller aldrig lär du dig något av relevans och egentligen är det inte ens önskvärt. I slötittandets fantastiska värld […][...]

Utanför tvättstugan i mitt hus finns det en bokhylla där man kan ställa sina utlästa böcker. Det brukar mest vara deckare, svenska, brittiska, amerikanska, men också bästsäljare och chick lits. Alla är självklart i pocket, det är väl bara böcker som man vill ha i sin bokhylla som man köper inbundna. Jag tar böcker där […][...]

I Liftarens guide till galaxen – uppslagsverket, inte romanen – står mycket intressant om uppföljare. Bland annat kan vi där läsa om en robotmakare på planeten DNA Prime som blev berömd för en serie på fem robotar som ansågs vara bland de bästa i sin klass. De kunde göra konster, dra vitsar, berätta helt vansinniga […][...]

Eva Ribich reducerar i sin senaste bok ur en dramatisk historia fram en extrem poetisk minimalism. Det är vatten så långt jag kan se och längre består av knappt femtio sidor text med i snitt två rader per sida. Meningarna är stenhårda och komprimerade. De är resultatet av ett starkt yttre tryck som tvingat fram […][...]

Finlandsfödde Mikko Virtanen har ett problem. Han diagnosticerar sig själv som nationalitetstransvestit – han är en svensk i en finländares kropp. Tyvärr är nationalitetstransvestism ingen erkänd diagnos och inget som enligt Migrationsverket berättigar till svenskt medborgarskap. Invandrare vill han hur som helst inte bli. Han vill bli infödd svensk. Jag vill vara en av svenskarna. […][...]

”Det står fyra livrädda människor i en hall i ett stort bostadsområde i en ganska liten stad och inget av det är unikt.” Det ska sägas genast: om sorg går egentligen inte att säga mycket. Det är inte unikt att känna sorg, men däremot är varje sorg unik. Unik så till vida att hur man […][...]

När Herta Müller fick Nobelpriset i höstas läste jag om Hjärtdjur och tyckte betydligt bättre om den än första gången jag läste den. Jenny Erpenbecks Hemsökelse bjuder ett liknande motstånd. Hennes språkliga medvetenhet och sättet att låta landets historia ständigt tränga sig på vinner över mig redan i första vändan, men gör hon sig inte […][...]

Egentligen är inte en recension nödvändig här, för läser man bara första meningen så förstår man ganska mycket av boken. Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa Men trots att Richard Yates själv, på dessa tjugotvå ord, summerar Eastern Parade […][...]

Imorgon är det Stora bokbytardagen som går ut på att byta böcker med varandra. Man tar helt enkelt med sig sin favoritbok, en bok man inte längre vill ha eller en bok som man har två av hemma i bokhyllan och bär den så att andra ser. När man ser en bok man vill ha […][...]

Vi är många som har somnat till Gunilla Bergströms God natt Alfons Åberg och det är inte konstigt eftersom den nu har tryckts i en halv miljon exemplar. Det är den 42:a upplagan av boken som släpptes första gången 1972. Alfons och hans pappa är älskad världen över, även av mig, men just God natt […][...]