I Byn talas finska, i Staden svenska. Karlas mamma kommer från Byn, men mamma och Karla bor i Staden. I Staden hör Karla till Byn. I Byn hör hon till Staden. Karla har två hemma, eller kanske inget alls. I Byn bor morbror Knut och morbror Brynolf. När de kommer och hälsar på mamma och […][...]

Gå på djupet är i mångt om mycket en bok om att växa upp. En slags bildningsroman där huvudpersonen, Emil, lär sig hur det är att bli vuxen. Det enda som skiljer Emil från andra, vanliga ungdomar, är att han gör det i det strålkastarljus som kastas på den som är känd. Emil är nämligen […][...]

Inför läsningen av Nina Wähäs nya bok, Titta inte bakåt, (recension kommer) läser jag om hennes debut S som i syster. Det är då jag inser att jag på kort tid har läst tre svenska debutromaner som handlar om just systrar. Det är Blenda och Trine i Monica Wilderoths Jag ska räkna till hundra och […][...]

Årets bokmässa har tema ”Afrika”. Många har kritiserat detta; för några år sedan var temat ”Estland”, nu får en hel gigantisk kontinent en mässa att dela på? Är inte det rätt fånigt? Kanske inte. Kanske är det tvärtom ett utmärkt tillfälle att mitt i röran och trängseln på mässan sluta betrakta Afrika som en enda […][...]

Noveller när de är som bäst: vardagligt mystiska, koncisa och poetiska. Så skrev undertecknad en gång på dagensbok.com om Peter Törnqvists novelldebut Fältstudier. Det är fortfarande en oerhört språkligt begåvad och mogen debut, allvarsam och mjuk. Med stor respekt för naturen, landsbygden och dess folk är den skriven. Nu blev jag besviken. Törnqvists romandebut Kioskvridning […][...]

Det är knappast en nyhet att de blodsugande odöda är poppis, se bara vår egen Vampyrspecial. Charlie Huston verkar ha tröttnat på de senaste årens, för att inte säga årtiondenas, söta och/eller stiliga vampyrer, liksom på bihistorier där folk har ömma känslor, och skriver här om en annan sort. Givetvis måste han avgränsa sig från […][...]

Nick Hornbys främsta bidrag till litteraturen är utan tvekan hans gestaltningar av män vars hobbys deras närmaste omgivning betraktar som besatthet. Det var med dessa besatta män som han debuterade, Fever pitch, och det var med dem som han slog igenom internationellt, High fidelity. Men efter ett 00-talet där han delvis sökt sig mot andra […][...]

Det har skrivits spaltmeter om den här boken och om Denise Rudbergs nya genre ”Elegant Crime”. Jag blir inte klok på om skribenterna menar att genren är ny för författaren eller att hon skulle ha skapat den (om det senare är fallet vill jag försynt protestera och säga att kriminalhistorier i elegant överklassmiljö på intet […][...]

Johannes Anyuru, som vi är vana vid att läsa poesi av (senast Städerna inuti Hall 2009) har nu kommit ut med sin första roman. Det är alltså en bok med stora förväntningar. Jag kastar mig in i ett landskap av metaforer, och liksom med Städer inuti Hall tar det ett tag innan jag får grepp […][...]

Helena flyttar med man och dotter från hektiskt karriärliv i Stockholm till en gård i Sundsvallstrakten, där de till bybornas förfäran bygger upp ett hotell. I ivern att få allting klart, så att allting ska bli bra sen, kraschar dock äktenskapet och Helenas man flyttar tillbaks till Stockholm. Kvar är Helena och en ledsen dotter. […][...]