I de ödemarker som precis blivit gräns mellan USA och Mexiko vandrar en gäng motbjudande karaktärer runt och dödar för pengar. Deras självbild är att de är irreguljära trupper som skyddar befolkningen mot fientliga apacheindianer, men för alla andra är de skalpjägare som räknar en avskuren svart kalufs i silverdollar, oavsett om kalufsen tillhört en […][...]

Min bokmässa blev afrikansk i år. Kanske inte så konstigt när det var temat för det hela, men en av de fascinerande sakerna med bokmässan är att seminarierna är så många att man kan proppa fyra dagar fulla med dem, sedan jämföra med en vän som gjort samma sak, och finna att man haft helt […][...]

Det börjar nu. Eller, nej, vi tar om det där. Snart börjar det. Språket måste tvättas rent först. Så, vi börjar om: Nu börjar det! I Joar Tibergs Ansvaret Ansvaret Ansvaret Ansvaret finns jag. Och jag vill dö. Tillsammans med språket. Förenade och försonade ska vi upphöra och upplösas i nuet. Vackert ska det vara, […][...]

I en flod av kommersiellt producerade deckare går det ändå att höra havet slå. Det är ljudet av vågor, av de som också skriver kriminallitteratur lite mer i det tysta, kanske för att det är roligt och utan draghjälp från stora förlag. Johanna Limme och Martin Palmqvist är författarparet från Ystad som tidigare skrivit både […][...]

Himlen i Bay City är grålila. Framsidan av boken har en vacker kall violett färg, baksidan är ljust jeansblå. Innan jag börjar läsa fastnar min blick ofta på boken, på just den vackra grålila färgen. Det går en skarp skiljelinje mellan färgerna, på boken rygg skiljs de båda himlafärgerna åt. Romanens huvudperson Amy lever med […][...]

Det är så klassiskt, ändå gör jag det – trampar i förväntningsfällan. Jag vet inte hur man ska undvika att hamna där, om man ska sluta läsa sina favoritförfattare eller om man ska sluta förvänta sig. Jag kan inte göra något utav det, därför är det oundvikligt. Jag blir besviken för att jag har förväntat […][...]

Allt roligt har ett slut, så även bokmässan. Som jag skrev om igår är dagen efter bokmässan någon sorts sorg, men två dagar efter bokmässan har i alla fall jag hämtat mig så mycket att jag kan njuta av både fina upplevelser och alla böcker som fick följa med hem. Så här följer det bästa […][...]

Martin Högstrand debuterar i höst med romanen Skymningsland, som snarare är en kortroman. Boken har visserligen 145 sidor, men boksidorna är ofta endast till hälften täckta med text. Berättelsen utspelar sig på Åland, i Mariehamn, där författaren också är född och bor. Därtill är berättelsen skriven i jagform. Berättaren Marcus är en ung man, som […][...]

Allt roligt har ett slut, så även bokmässan. Vi på dagensbok.com var förstås på plats bland montrar och mingel, seminarier och signeringar, böcker och baluns, läs allt om vår helg här. Har du precis som vi blivit inspirerad av årets bokmässetema Afrika rekommenderar vi vår Afrikaspecial. Men trots att dagen efter bokmässan är årets sämsta […][...]

I vår värld är Max Frei en medelmåttlig förlorare. Han har inga kvaliteter värda att nämna, han är en notorisk kedjerökare och till råga på allt kan han inte ens ta sig samman och sova på nätterna som vanligt folk. Men så möter han en dag i en dröm Sir Juffin Hully och slungas in […][...]