Recension

: Titta inte bakåt
Titta inte bakåt Nina Wähä
2010
Norstedts
5/10

Blicka framåt

Utgiven 2010
ISBN 9789113026183

Om författaren

Nina Wähä. Fotograf Leif Hansen.

Fotograf: Leif Hansen

Nina Wähä är född och bosatt i Stockholm. Hon har gått den tvååriga skrivarutbildningen vid Göteborgs universitet, Litterär gestaltning. Nina Wäha är också skådespelerska och spelade en av huvudrollerna i filmen Babylonsjukan, som hade svensk premiär 2004. Dessutom skriver och sjunger hon låtar i bandet Lacrosse.

Sök efter boken

Det är så klassiskt, ändå gör jag det – trampar i förväntningsfällan. Jag vet inte hur man ska undvika att hamna där, om man ska sluta läsa sina favoritförfattare eller om man ska sluta förvänta sig. Jag kan inte göra något utav det, därför är det oundvikligt. Jag blir besviken för att jag har förväntat mig så mycket av den här boken. Debuten S som i Syster kom för 3 år sen, jag slukade och älskade den.

Redan efter de första raderna i Titta inte bakåt anar jag att den här boken inte alls är som S som i syster, det är den inte heller. Det är främst det pratiga, resonerande språket i inledningen och det raka, du-tilltalet som gör att jag distanserar mig.

Men hur kom det sig att jag blev en sån rädd liten kanin? Det kan vara detsamma förresten, för tillfället iallafall. Jag avskyr berättelser som börjar långsamt och långtråkigt, när berättelsen riktigt njuter av att höra sin egen röst. Visst vill jag plantera ett filosofiskt frö inuti er, men jag tror man måste hushålla med tiden och jag tror ni (och inte minst jag själv då) skulle bli besvikna om detta började som ett smetigt sömnpiller om mig mig mig och mina svårigheter.

Jag vet inte om Nina Wähä är ironisk när hon skriver det här, och i efterhand kan jag tycka att det är ganska komiskt, för det är just så jag upplever romanens inledning. Men jag vill inte ha roligt när jag läser.

Här tillhör berättarrösten Alexandr, den ena av de två huvudkaraktärerna i Nina Wähäs roman. Det är 1960-tal och han flyr från kommunistiska Bulgarien med USA som mål. Han har som ambition att bli författare och drivs av sina drömmar och visioner, övervinner sin rädsla och börjar målmedvetet färden mot det första delmålet: Italien.

I vår tid, i mitt Stockholm lever Sabina som egentligen heter något annat eftersom Sabina bara är hennes artistnamna på strippklubben som hon jobbar på. Hon är så stereotyp och cynisk som man bara kan vara när man är tjej och strax över 20. Tvärtemot Alexandr har hon inga ambitioner eller drömmar och skyller sitt halvdana liv på sina föräldrar. Hon är precis som alla andra 20-någonting tjejer i Stockholm som jag läser om. Jag har precis läst Josefin Palmgrens debut Engångsligg och blandar ihop Sabinas resonemang med Palmgrens huvudkaraktär Klems resonemang. För resonerar gör de, långt och mycket.

Med killar är det mera raka rör, man säger vad man menar och blir man osams kan man alltid knulla och bli sams. Det där sista var ett skämt, men jag ska inte sticka under stol med att jag vid någon tidpunkt har legat med de flesta av mina killkompisar /…/ Man förstår varandra mycket bättre. Och framför allt är det lättare att hitta folk att para ihop sina vänner med när man vet vad de har för sexuella preferenser.

Sabina hittar Alexandrs berättelse i en låda hemma hos en äldre man som hon träffar på klubben där hon jobbar och så flätas de båda berättelserna in i varandra. Nina Wähä gör det med en skicklighet och en lätthet som gör att jag till slut ändå förtrollas in och kan bortse från pratigheten i språket och svepas med. Men ändå känns det inte som att jag utsätts för det som karaktärerna utsätts för. Jag delar Alexandrs och Sabinas liv med dem för en stund, mer än så blir det inte.

Däremot är det fortfarande en bok att vilja ha i sin bokhylla för att den är så fantastiskt snygg. Självklart är det Lotta Kühlhorn som har gjort det turkosa omslaget med pilar och röda bokstäver och en häst. Och jag har ju alltid varit svag för hästar.

Emelie Novotny

Publicerad: 2010-09-30 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 13:22

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3882

3 kommentarer

Jag håller med i en del av det som står i recensionen, men tycker ändå att den kunde ha fått lite högre betyg. Låt oss säga en stark 7:a eller tillochmed en 8:a… Tycker inte att man ska ”ge upp” sin favoritförfattare bara för att man råkar tycka att den nya boken inte svarat mot ens förväntningar. Ofta är det så att man helt enkelt har för stora förväntningar, att få läsa något som har samma våglängd som den bok man förälskade sig i. Ibland, när man läser om besvikelseboken senare, så kan man faktiskt tycka att man hade lite fel, att ens glasögon var liksom lite immiga av ångan från mötet med förälskelseboken… Sen är det ju också så att den där ”andra boken” brukar vara svår att skriva, spec. om den första fått mycket bra kritik.

Medlem 2010-09-30 16:26
 

Jag tycker nog det låter lovande att en författare kan skifta stil, som jag upplever det att Nina Wähä har gjort o som du inte gillat? Samtidigt förstår jag förstås vad du menar med att man blir besviken. Jag känner igen det och det har hänt mig också många ggr. Däremot håller jag inte med dig om att man inte ska ha roligt när man läser.

Lina Arvidsson Redaktionen 2010-10-04 20:59
 

jo självklart tyder det på skicklighet hos författaren att hon klarar av att skriva i olika stilar, tyvärr tilltalar den här stilen mig inte lika mycket.

för mig har det aldrig varit intressant att ha roligt när jag läser, och det är heller aldrig någon anledning för mig att läsa. och jag har sällan roligt när jag läser, utan det är oftast andra känslor som finns hos mig då. men såklart händer det att jag har roligt och det blir alltid en väldigt speciell läsupplevelse för mig då.

Emelie Novotny Redaktionen 2010-10-05 20:41
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?