I vårt sekulära samhälle, där kyrkbänkarna mestadels gapar tomma, tycks det religionens opium som Karl Marx talade om ha ersatts av ett annat: Sexets. Det verkar vara en synnerligen beroendeframkallande drog. Vi tycks aldrig få nog av att höra om det eller läsa om det. Och Sophie Adolfsson tycks aldrig få nog av att skriva […][...]

Jag älskar mitt hem. När jag sätter foten på min gata minns jag aldrig varför jag tyckt att jag haft något att göra någon annanstans någonsin. Mitt på min gata står en grönlackad bänk. Någonstans någon gång har någon människa tänkt att, Hörrni, ska vi inte sätta en bänk här? Det måste vara jordens sympatiskaste […][...]

Det är så klassiskt, ändå gör jag det – trampar i förväntningsfällan. Jag vet inte hur man ska undvika att hamna där, om man ska sluta läsa sina favoritförfattare eller om man ska sluta förvänta sig. Jag kan inte göra något utav det, därför är det oundvikligt. Jag blir besviken för att jag har förväntat […][...]

Allt roligt har ett slut, så även bokmässan. Som jag skrev om igår är dagen efter bokmässan någon sorts sorg, men två dagar efter bokmässan har i alla fall jag hämtat mig så mycket att jag kan njuta av både fina upplevelser och alla böcker som fick följa med hem. Så här följer det bästa […][...]

Att ligga eller inte ligga. Att inte vilja eller kunna ligga. Att ligga mycket och att ligga med många, fast bara en gång. Det är vad man skulle kunna tro att Josefin Palmgrens Engångsligg handlar om. Men inget av detta kan egentligen kallas för romanens utgångspunkt eller projekt. Engångsligg är, kort och gott, inte så […][...]