Jag har ingen distans och full distans. Samtidigt. Jag är främlingen som träder in i olika hem i era hem. Det är så ni möter mig. Eller, kanske snarare: jag är inslängd i era hem, får pengar för det. Berättarjaget står framför en lägenhetsdörr. Hon läser ett namn från en papperslapp, kontrollerar att det är […][...]

Carl Jonas Love Almqvist är väl tyvärr en av de där äldre klassikerna som sakta men säkert håller på att förpassas till historiens skräpkammare. Snart kommer han förmodligen att vara en död klassiker, i gott sällskap med samtide Atterbom. För vem läser nu för tiden Atterboms Lycksalighetens ö, eller Almqvists Det går an eller Drottningens […][...]

Min erfarenhet av Maria Lang-deckare är ringa. Den inskränker sig till att ha läst ett fåtal som tonåring i samband med att jag slukade alla Agatha Christies böcker. Men jag minns att Maria Langs böcker var täta, händelserika och inbjöd till massor av eget detektivarbete. Vem är mördaren och varför? Att få använda hjärnan och […][...]

Brev. Jag älskar brev, ingenting är roligare att få i brevlådan än ett överraskande brev (i alla fall inte oönskade räkningar). Och få saker känns så tryggt att skriva som brev. I ett brev kan man både gömma sig själv och samtidigt blotta sig själv mer än man någonsin annars gör. Det är tryggt att […][...]

I Fantasy möter vi ett jag som beskriver sig själv som en av alla would be-prinsessor som Den Sorgsne Prinsen bjuder på drinkar. Den Sorgsne Prinsen i sin tur beskrivs av media som det unga IT-geniet. De möts enligt jaget av en slump och börjar diskutera ett havererat filmprojekt baserat på en outgiven novell av […][...]

Traktens byggnation bestod av gammalt och nytt, plottriga punschverandor var grannar med strama stenhus med glasväggar. Arkitekter ogillar att rita saker i gammal traditionell stil och kallar sådant föraktfullt för ”pastischer”. Det kan få vilka konsekvenser som helst. I det här fallet blev de emellertid ganska lyckliga. De utgjorde också i stort sett det enda […][...]

I Mammalia skildrar Ulrika Kärnborg vänskapen mellan två kvinnor, ur den enas synvinkel och efter att den är över. Jagpersonen möter Mona när hon är 25 år gammal, och hon blir mer eller mindre uppraggad av den äldre kvinnan. Jaget gör aldrig något aktivt val när det gäller relationen, det är på Monas villkor hela […][...]

Ojura handlar om Sandra, som bor med sin pappa och sin storasyster en bit utanför centralorten. Att det är norrut hörs på dialekten, att det är på landet märks när de tar bilen och kör hemifrån: först skramlar det som bara den på grusvägen, innan de kommer ut på den väg som är asfalterad. Novellen […][...]

När Judith Schalansky var liten reste hon aldrig någonstans. Hon växte upp i ett Östtyskland där platser som Helsingfors och Eldorado var lika exotiska, och där kartor och gränser mellan länder var starkt politiserade. När sedan hennes eget land plötsligt försvann från kartan och världens alla hörn blev besökbara hade hon redan blivit en sådan […][...]

Pia Hagmar har skrivit mängder med böcker för barn och ungdomar och många av dem handlar om tjejer som tycker om hästar. Nu kommer hon med den första romanen för vuxna som utspelar sig i stallmiljö. Hästarna är visserligen det som länkar samman huvudkaraktärerna i Du och jag och vi, men de står inte i […][...]