solen nedräkning har börjat – 4.000.000.000 år Ett starkt barndomsminne var lärdomen att solen inte brinner för evigt. Solen dog den dagen. För mig, i fantasin – men det var ett jävla hårt slag i magen. Jag såg framför mig ett obegripligt ljus, hela jorden upplyst, och en vind – en våg av eld som […][...]

Helena Granströms senaste prosalyriska roman Hysteros är någonting för sig. Tänk dig Christine Falkenlands Släggan och städet om du är bekant med den, men mer introvert och lyrisk, mindre forcerande. Språket i Hysteros är suggestivt och skeendet förtätat, spretigt men sammanhållet av brutala teman: kroppens avgränsning, kroppslighet. Det är en ström av berättande som återges […][...]

Chefen på förlaget där Liv praktiserar är både manisk och excentrisk. Det är två viktiga egenskaper när man gör något så viktigt och meningsfullt som att driva ett fint förlag med anor. Att det är ett dygnetruntjobb är självklart, och även obetalda praktikanter förväntas ställa upp dygnet runt vilket chefen upprätthåller genom att skicka sms […][...]

Att livet aldrig blir som man tänkt sig, som man vill eller som man hoppats och drömt om är ett motiv som flitigt behandlas i den fiktiva världen. I den här sprickan mellan det så kallade ”verkliga” livet och drömmen om livet hittar vi Jocelyne. Hon, som hade tänkt sig en karriär som kläddesigner i […][...]

Det är en liten by. En gropig grusväg och en skola med sju barn finns det. Hundar i löplinor utanför husen. ”Mirjam är barn här.” Det är sent 60-tal och Jämtland, fast det står ju inte i romanen, för det vet inte sexåriga Mirjam. I Christina Kjellssons romandebut Solknepet är barnperspektivet konsekvent. En vuxen läsare […][...]

Tjuvklyftan är en titel som antyder en berättelse där platsen är det centrala. Redan i bokens namn finns också en tydlig anspelning på hot och en rad fantasier sätts igång. Allra lättast är det att tänka sig denna klyfta rent konkret, som ett mossigt, slemmigt, avfallsluktande gap som slukar allt som kommer i dess väg. […][...]

En man och en kvinna träffas. De blir kära och får ett barn. Historien är knappast särskilt unik utan kanske den mest tidlösa av alla historier. Tyvärr finns det även en annan historia här, en historia som är nästan lika tidlös som själva grundhistorien och som omöjliggör det där slutet om hur de levde lyckliga […][...]

Caroline Hainer var med i förra Babel och pratade om sin roman. Det kändes lite världsomvälvande, tyckte jag. Visserligen har hon jobbat som journalist ett tag, men det här är trots allt hennes skönlitterära debut, och hur ofta pratar de med debutanter i det teveprogrammet? Klart plus i kanten. Boken handlar om Caroline Hainers egen […][...]

Vad händer egentligen med en människa som blir arbetslös? Eller, som en mer korrekt ställd fråga: vad händer egentligen med en människa som ÄR arbetslös? I ett Sverige där långtidsarbetslösheten ökar, där många lever fjärran från att ens ha ett arbete som de riskerar att bli av med, är arbetaren som nyligen blivit uppsagd från […][...]

“Carina tänder en cigarett och säger ännu en kväll på det här jävla stället” Jag gillar att promenera och har extremt dåligt lokalsinne, därför händer det att jag hamnar på konstiga bakgator där jag ibland ser restaurangpersonal sitta och röka vid personalingången. Jag har alltid romantiserat dessa stunder av samhörighet som jag fantiserar ihop att […][...]