Recension

: Du satt på Karlavagnen
Du satt på Karlavagnen Caroline Nylander
2013
Forum
7/10

En studie i svek

Utgiven 2013
ISBN 9789137138541
Sidor 323

Om författaren

Caroline Nylander (född 1982) debuterar 2013 med Du satt på Karlavagnen, en roman med självbiografiska inslag. Caroline växte precis som romanens huvudperson upp i Stockholm med en alkoholiserad far men till skillnad från romanfiguren var hon inte ensambarn utan hade fem syskon.

Sök efter boken

En man och en kvinna träffas. De blir kära och får ett barn. Historien är knappast särskilt unik utan kanske den mest tidlösa av alla historier. Tyvärr finns det även en annan historia här, en historia som är nästan lika tidlös som själva grundhistorien och som omöjliggör det där slutet om hur de levde lyckliga i alla sina dagar. Den historien handlar om alkoholism.

Caroline Nylander romandebuterar med en fiktiv historia, men där fiktionen är baserad på hennes egna upplevelser av uppväxten med en fader som är alkoholist. Född i början på åttiotalet är hon i det närmaste en generation yngre än Susanna Alakoski och Åsa Linderborg vilka båda i mitten av 00-talet debuterade med varsin uppmärksammad roman (Svinalängorna och
Mig äger ingen) om det svenska klassamhället, men där alkoholism inom familjen stod i centrum. Nylander kan utan tvekan sägas höra till dem; Du satt på Karlavagnen är nämligen lika personligt utelämnande och beskrivningarna av sveket från den alkoholiserade fadern är lika starka. Det är en personlig uppgörelse med det förflutna där romanskrivandet tveklöst även haft ett terapeutiskt syfte.

På ett plan skiljer sig emellertid Nylander från sina äldre kollegor genom att berättelsen här inte är lika politiskt uttalad. Fadern Harry är visserligen en riktig knegare och även om familjen har det knapert så är klassfrågan varken central eller utgör någon förklaringsmodell. Harry dricker och försummar familjens ekonomi just genom att han dricker. Eftersom alkoholism som sjukdom inte känner av några klasstillhörigheter så hade situationen inte varit särskilt annorlunda om Harry istället för det blå arbetarstället haft en vit skjorta på sig när han beger sig till jobbet. För det är sveket, att prioritera drickandet framför familjen och alla brutna löften om bättring, som är det som förstör.

Romanens upplägg i fyra delar, vilka löper parallellt genom hela texten, är lysande och ger förståelse för hur en destruktiv process kan pågå år efter år. I delen ”Du” och ”Ögonblick” är det flickan, Julia, som talar och det hon talar om är äcklet hon känner inför sin far som hon bara benämner som ”han”. Hur hon avskyr när han kommer så nära att hon kan känna hans spritdoftande andedräkt. Delen ”En sommar” utspelas under några dygn då den trasiga familjen beger sig på bilsemester till Skåne med löften om bot och bättring i bagaget men med en fader som efter en svettig nykter vecka är fylld av irritation och abstinens. I ”En kärlekshistoria”, den fjärde delen, får vi följa föräldrarna från att de som unga träffas till ett slut som ligger bakom romannuets Skånesemester. Här ges en mer nyanserad bild av Harry, att han är en person som egentligen vill sin familj väl men som redan tidigt i förhållandet prioriterar alkohol före det jobbiga småbarnslivet. Mamman Elisabeth får nästan lika stort utrymme och genom att få följa dem genom hela förhållandet ser man att det inte finns någon direkt punkt där han går från kärleksfull partner till alkoholiserat vrak, utan att det är en pågående process. Även de djupaste dalarna kan förklaras bort av den möjligen ofrivilligt manipulative Harry. Eller ja, att tjäna lite extra pengar genom att sticka iväg till Polen i ett halvår när det nyfödda barnet bara är ett par månader gammalt är väl tveklöst en sådan punkt. Tvivlar på att det var allmänt accepterat mellan nyblivna föräldrar för trettio år sedan, men antar att det kanske ändå var ”mer okej” då än nu.

Upplägget ger således både en bra helhetsbild och en ingående studie i den tragik som alkoholism skapar inom en familj. Hur den sakta smyger sig på och hur ett beteende som övriga familjemedlemmar avskyr ändå normaliseras. Som roman betraktat blir den tyvärr inte riktigt lika intressant som de ovan nämndas debuter, även om författarens språk är minst lika utvecklat och hennes ögonblicksscener sätter sig kvar på samma sätt. Tyvärr tror jag det beror på att det tydligaste offret, Julia, enbart blir en person som hatar sin alkoholiserade far, eller kanske egentligen att fadern är alkoholist. Där känner vi henne väl och kommer henne djupt under huden, men utöver den rollen finns hon inte riktigt. Vi vet nästan ingenting om henne, vad hon drömmer om att bli, vilka vänner hon har, vad hon tycker om att göra.

Att bredda synvinklarna till helheten inom familjen och den destruktiva processen istället för offerjaget är ett grepp som i romanformen ger en hel del fördelar, men som också tar bort lite av den direkta närvarokänslan. Kan man förklara ett så komplicerat men ändå så vanligt problem som alkoholism på det sätt Nylander gör är det dock ett pris som man som läsare kan leva med.

Oscar Rooth

Publicerad: 2013-04-08 00:00 / Uppdaterad: 2013-04-07 16:38

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5171

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?