Julia faller genom en spricka i livet. Det går så lätt; ett litet felsteg, ett litet misstag, och plötsligt går allt sönder. Det börjar ju så bra. Hon har precis kommit fram till en semesterort vid kusten tillsammans med sin man och nyfödde son. De har kört bil hela dagen, hon är fortarande dödstrött och […][...]

Där fanns en lång rad biljettluckor. Hon betraktade de möjliga slutstationerna. Söder, norr, öster, väster, mittemellan. Upplevelsen av att ge sig av och komma fram var en och densamma, lättnaden i att lämna något tillfälligt, ett övergående tillstånd. Vägen är ett tomrum, ett varken här eller där. Den unga kvinnan på bussterminalen är Julia Malaquias, […][...]

En flicka kommer genom skogen och knackar på den Gråas hus. Den Gråa har inte träffat någon annan människa på länge och vill helst vara ifred, men hon släpper in flickan så att hon får vila en liten stund. Sedan måste hon gå igen. Trots att den Gråa vet att flickan inte har någonstans att […][...]

Pappersväxten handlar om Edgar, en pojke som är för sig själv i världen. I skolan öppnar han munnen men det han säger hörs inte, och hans tankar har svårt att få fäste under det låga taket. Hemma antecknar han saker i sina böcker och studerar insekter som han samlar på. Edgar finns där på boksidorna, […][...]

En pojkes morfar har dött. Bakom ladan finns begravningsplatsen, men det är inte morfar som ligger där, utan de råttor som pojken begraver efter att de fångats i pappans råttfällor, så att deras själar ska komma till himlen. En dag dyker en flicka upp och avbryter begravningen, men hon förstör ingenting, hon är bara nyfiken […][...]

Det börjar med en brutal våldtäkt. Det händer på en sunkig skoltoalett och det händer Nora som går i sjuan. Den som våldtar henne är Edvin, en kille i nian. Noras pojkvän. Det är en stark, för att inte säga vedervärdig öppningsscen. Kanske får den någon läsare att direkt slå igen romanen, Christina Wahldéns Villig, […][...]

Det är sommaren efter gymnasiet och svårt att skilja den där efterlängtade friheten från något slags hotande kaos. Kompisgänget – Jeppe, Olof, Lea, Beate och Roozbeh – har tagit studenten och fortsätter att umgås lite sådär slentrianmässigt. Det börjar bli uppenbart att de vuxit ifrån varandra, kanske aldrig egentligen haft så mycket gemensamt. Och någonting […][...]

Hur blir man som man blir? Varför? Eller snarare, hur slutar man vara den man varit och blir någon som liksom kan fungera i samhället, i sin familj? Om man aldrig gått från barn till tonåring, utan snarare från barn till psykfall? Aldrig har varit någon normal tonåring? Vad nu det är? Ramona är sexton […][...]

Sommarlovet har just börjat. Det luktar av jordgubbar och syren. Snart ska tolvåriga Annika åka med sina föräldrar till familjens lantställe, precis som vanligt. Men något händer. På eftermiddagen, samma dag som Annika har stått i kyrkan och haft skolavslutning, föds nämligen hennes lillebror. Flera månader för tidigt. När föräldrarna försvinner iväg till sjukhuset och […][...]

Vad ska vi göra imorgon då, frågade jag. Imorgon ska vi bara springa, säger Åke. Och springs det görs det i denna bok. Jorden runt flera gånger om. Bokens jag och hens kompis Åke sitter i ett trapphus och tar igen sig. Inatt var de ute och sprang. De sprang förbi Island med dess mullrande […][...]