Snön låg fluffig och vit över skog och mark. Mer av den vita varan singlade sakta ner när Stefan körde in på gårdsplanen framför det stora, herrgårdslika bostadshuset. Stefan är frånskild och ser till en början en ensam jul framför sig. Men så blir han inbjuden till gamla goda vänner, och väl där möter han […][...]

Det är en händelse som ser ut som en tanke att jag plockar upp Kristina Sandbergs Att föda ett barn precis efter Lena Lennerheds Sex i folkhemmet, om synen på sexualitet och reproduktiva rättigheter på 1930-talet. Egentligen läser jag Sandbergs trilogi inför Augustprisutdelningen, inte till vårt sextema, men den passar ju alldeles för klockrent in […][...]

Jag tror att så länge jag har läst skönlitteratur så har jag varit medveten om att det finns två sorters litteratur. En sort som vi kan kalla realistisk. Den strävar efter att berätta om världen som vi ser den genom våra sinnen. En diskbänk kan vara en symbol, men vid dagens slut är det ändå […][...]

Domedagsstämningen vilar tungt över Reyjkavík i Sjóns nya roman. Spanska sjukan skördar fler och fler offer. Ur vulkanen Katla stiger lavan och hotar om ett större utbrott. I Europa härjar första världskriget. Året är 1918, då kriget trots allt tar slut och Island blir självständigt. Genom sextonårige pojken Máni Steinns ögon tar vi del av […][...]

Danskarna har alltid varit kända för att ha en diger bilderboksutgivning. Danska barnböcker väjer inte för svåra ämnen, och dit torde väl döden räknas? De senaste åren har något hänt även här i Sverige. Det är befriande och viktigt. Barn behöver böcker som inte är tillrättalagda, de behöver böcker som behandlar tankar barn slås av, […][...]

Bejublad på kultursidorna har den blivit, Rachel Kushners omfångsrika roman om konstvärlden i 70-talets New York. Och det är lätt att förstå varför. Kushner har öga för både detaljer och större sammanhang, hon har ett inkännande sätt att se människor och deras berättelser och hon har ett säreget sätt att förmedla det på, som ger […][...]

Poeternas rätt i samhället finns det ingen grupp som heter. Jag ägnar mig åt att beskriva mellanrummen, att utforska trädens andetag, är inget en i en bisats nämner i vardagspratet hos frisören. Detta till trots; poesin kommer alltid att hanka, krångla och åla sig fram, oavsett konjukturer och inflationer. Dessutom, poeten som person ger alltid […][...]

Maskinblod 3 innehåller precis som sin föregångare 17 noveller i genren science fiction. En del är nyskrivet, en del publicerat tidigare och en är en riktig gammal klassiker. 3:an känns mer homogen och mindre spretig än Maskinblod 2 gjorde. Det de flesta novellerna har gemensamt den här gången är att de är antingen rena dystopier […][...]

Björntråd är stark. Den är starkare än allt. Skär in i läpparna om en försöker bita av den. Vägrar ge sig. Är inte gjord av sten. Så fungerar Frida Los dikter och även den berättelse som är en oundviklig del av denna posthumt utgivna samling. Frida Lo gick på skrivarskola, hon bodde i kollektiv och […][...]

Lars Lerins konstnärskap har alltid förtrollat mig. Den starkaste upplevelse jag någonsin fått av en konstutställning var då jag var på en Lerin-utställning i Malmö och bilderna bara öppnade upp sig framför mig. När jag går på en utställning fokuserar jag på den drabbande estetiska upplevelsen, den fysiska och känslomässiga upplevelsen. Jag läser inte om […][...]