Utgiven | 2014 |
---|---|
ISBN | 9789150116120 |
Sidor | 136 |
Orginaltitel | Vareopptelling |
Översättare | Lotta Eklund |
Först utgiven | 2013 |
Poeternas rätt i samhället finns det ingen grupp som heter. Jag ägnar mig åt att beskriva mellanrummen, att utforska trädens andetag, är inget en i en bisats nämner i vardagspratet hos frisören. Detta till trots; poesin kommer alltid att hanka, krångla och åla sig fram, oavsett konjukturer och inflationer. Dessutom, poeten som person ger alltid stoff till romaner, både bra och dålig. Win-Win alltså.
I Erlend Loes senaste roman Inventering, gör poeten Nina Faber comeback efter cirka tolv års uppehåll med allför lite skrivande och allt för mycket superi. Hon har bott i Istanbul och precis passerat pensionsåldern. Väl hemma igen i sin kolonistuga tar hon sig an sina anteckningar från tiden utomlands och kommer in i ett diktflöde som mynnar ut i en impressionistisk samling som får heta Bosporen. Äntligen ska Nina Faber få glänsa, göra succé och dansa igen. Första recensionsdagen kommer och så även hatet och aggressionen mot kritikerna.
Nina tycker inte bara att det är problematiskt att somliga väljer att vara recensenter, hon tycker det är direkt ynkligt. Att leva på att kommentera andras verk, som i många fall tagit åratal att producera, är en mycket intrikat och synnerligen komplicerad uppgift. Särskilt när kommentatorerna själva kanske aldrig har försökt skapa någonting av ingenting. Att göra en äppelkaka är ingen konst så länge man har tillgång till äpplen, skrev Nina i en dikt en gång, men att tänka ut själva äpplet är något annat.
Och visst förstås denna tankegång. Erlend Loe har säkert haft roligt, kritiken mot kritikern är skönt sarkastisk och träffsäker. Han låter sin huvudperson bli offer för en överjävlig recension skriven av en ung student som till råga på allt har noll koll på poesi och bara hoppat in för att den ordinarie skribenten blivit sjuk. Och som om detta inte var nog, ringer de från bokhandeln där hon skulle ha sin sedan länge inplanerade uppläsning samma dag, och meddelar att man tyvärr har inventering och måste avboka. Här tar det hus i helvete och allt faller. Det går överstyr. Och det rejält, milt sagt.
Med skärpa, absurditet och humor har Erland Loe tidigare roat mången läsare, och det gör han här också. Det är en galant och lättläst bok med dialog frisk som en vårflod. En underhållande lite crazy pärla. Liksom inget att anmärka på. Mer än så blir det inte. Kritikerknopen på sista sidan ser rejält kvävande ut. Ett extra äpple i munnen för det.
Publicerad: 2014-11-10 00:00 / Uppdaterad: 2014-11-08 20:03
Inga kommentarer ännu
Kommentera