Recension

: Blåst
Blåst Erlend Loe
2001
Bonniers
6/10

Färdläsning

Utgiven 2001
ISBN 993496306X
Sidor 199
Orginaltitel Tatt av kvinnen
Översättare Lars Nygren
Först utgiven 1993

Om författaren

Erlend Loe är en norsk författare, född 24 maj 1969. Han debuterade 1993 med den skönlitterära boken Tatt av kvinnen (på svenska som Blåst 2001). Loe har skrivit både romaner, filmmanus och barnböcker samt översatt amerikanen Hal Sirowitz dikter. I Sverige slog han igenom stort med Naiv. super 1998.

Sök efter boken

Erlend Loe må vara en av Skandinaviens mest populära författare men jag har aldrig riktigt förstått mig på hans böcker. Naiv. Super är en underhållande bok som jag verkligen gillade i mina tonår men annars har storheten med norrmannens skrivande gått mig förbi. Trots detta fick jag för mig att läsa hans debut Blåst från 1993 i sommar för att ha någonting att fördriva tiden med på tunnelbaneresan till och från jobbet. Boken fungerade utmärkt som färdläsning då den består av korta kapitel och har en historia som är enkel att sätta sig in i.

Boken handlar om en ung man och hans kärleksrelation till en kvinna som heter Marianne. Marianne flyttar in hos mannen och de blir ett par, de pratar om livet, de reser på en lång semester tillsammans och senare flyttar de isär då Marianne får jobb som lärare på en skola som ligger på en ö i skärgården. På ön träffar Marianne en ny man och relationen med huvudpersonen tar slut.

Historien utgår från huvudpersonen och hans tankar som kretsar kring Marianne men även upptas av livet i stort. Själva historien är inte det väsentliga i Loes bok utan det centrala är de tankar som uppkommer, tankar som ofta har en humoristisk innebörd, men också kloka ord om tillvaron som är lätta att identifiera sig med. Boken behandlar hur en kärleksrelation ser ut och det är lätt att börja reflektera över sina egna relationer under läsandets gång. Huvudpersonen frågar sig varför man blir tillsammans med någon och vad man egentligen gillar hos en annan människa:

Jag tyckte inte först och främst om henne på grund av det hon sa. Viktigare var det att hon var där, att hon sa något över huvud taget. Och det gjorde hon. Det rådde ingen brist på ord.

Boken går ofta på tomgång och det märks på många sätt att detta är Loes debut. Boken påminner mycket om Naiv. Super då båda böckerna handlar om säregna unga män och deras funderingar över tillvaron. Blåst är dock inte lika rolig, träffsäker eller välskriven som Naiv. Super. Trots detta känner jag mig inte besviken, jag blev underhållen och som färdläsning kan jag inte tänka mig en bättre bok än detta.

Jonatan Rosenberg

Publicerad: 2015-08-31 00:00 / Uppdaterad: 2015-08-29 19:10

Kategori: Recension | Recension: #6250

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?