Recension

: Máni Steinn
Máni Steinn: Pojken som inte fanns Sjón
2014
Alfabeta
8/10

Outsiders

Utgiven 2014
ISBN 9789150116618
Sidor 125
Orginaltitel Mánasteinn. Drengurinn sem aldrei var til
Översättare John Swedenmark
Först utgiven 2013

Om författaren

Fotograf: Magnus Fröderberg

Sjón är Sigurjón Birgir Sigurðssons författarnamn. Han föddes på Island 1962 och har gett ut flera romaner och diktsamlingar. Han har även skrivit noveller, barnböcker och dramatik samt sångtexter till bland andra Björk och The Brodsky Quartet. För romanen Skugga-Baldur fick han Nordiska rådets litteraturpris 2005.

BjarturSjóns isländska förlag. Om man vill plugga språket.

Nordiska rådet – Läs rådets motivering till Sjóns pris och spana in andra pristagare.

Sök efter boken

Domedagsstämningen vilar tungt över Reyjkavík i Sjóns nya roman. Spanska sjukan skördar fler och fler offer. Ur vulkanen Katla stiger lavan och hotar om ett större utbrott. I Europa härjar första världskriget. Året är 1918, då kriget trots allt tar slut och Island blir självständigt.

Genom sextonårige pojken Máni Steinns ögon tar vi del av händelserna. I bokens bakgrundstext beskrivs han som en ”outsider”. Dyslektiker. Ligger med andra män. Även ”gay” är ett ord som används för att beskriva boken och Máni för en modern läsare. Viktigt att poängtera är att, 1918 fanns inte identitetskategorin på samma sätt som idag. Den politiska rörelse som format vad vi idag ser som ”gay” och ”gaykultur” tog fart först på 1960-talet. Hur som helst, Máni har i alla fall sex med de män som också har sex med män. Och, precis som kan vara fallet idag, är det något som kan få konsekvenser och som görs i skymundan, ibland med främlingar. Sjón är väldigt bra på att beskriva dessa sexuella möten. På första sidan slungas vi in i en både lyrisk och ultrarealistisk beskrivning av hur Máni suger av en man mot en klippvägg. På avstånd hörs ljudet av en motorcykel och han funderar, utan att tappa koncentrationen på avsugningen, på vilket märke det kan vara. Naturen och maskinen i en salig blandning.

Máni Steinn har förälskat sig i filmen, detta nya revolutionerande medium, och ser allt som visas på Reykjavíks två biografer. Gärna en film varje dag, och gärna samma flera gånger om.

Och nu lever pojken i biograffilmerna. När han inte skyfflar i sig dem med ögonen återupprepar han dem inom sig. I sömnen drömmer han filmerna i olika versioner där väven av händelser består av trådar ur hans eget liv.

Biografbesöken blir för Máni en utväg, bort från Island, mot Europa där filmerna kommer från. Kanske en flykt från verkligheten, men även en resa in i sig själv.

Den film som återkommer, och som även illustrerar några sidor av boken, är den franske regissören Louis Feuillades Les Vampires. En serie i tio delar om en kriminell grupp i Paris undergroundvärld som infiltrerar och fördärvar samhället. Stumfilmsstjärnan Musidora spelar Irma Vep, ”de molniga nätternas drottning”. Under en biokväll ser Maní bilden av Musidora projiceras i ansiktet på en flicka i publiken, och han förtrollas. Sólborg Guðbjörnsdóttir. Sóla G-. Gestalten på vita duken förenas med personen i verkligheten. Sóla G- rör sig sedan genom romanen, ständigt närvarande men beundrad på avstånd. En skyddsängel. En levande person men samtidigt en upphöjd gestalt. Representationen både för ”Alla kvinnor” och ”Den enda kvinnan”. Musidora och Sóla G-. Kanske hade de idag kallats gayikoner.

Biografen är räddningen för Máni men beskylls av det övriga samhället för att vara skulden till den epidemi som härjar. Ett vanligt förfarande. Det moderna är farligt. Det främmande skadar. Det som finns inuti måste skyddas från det som kommer utifrån. Smutsen som förpestar samhället. Biograffilmer. Spanska sjukan. Samkönat sex. Båtarna från Europa för med sig allt möjligt sattyg.

Här finns även den framväxande nationalismen. Hur bygger man ett land? Island blir självstyrande och plötsligt blir det viktigt att definiera och bevara det isländska. Hålla det rent. Jag tänker på den inhemska hästrasen som inte får beblandas. Har en islandshäst en gång lämnat landet kan den aldrig mer återvända.

”Outsider” förresten, vad betyder det? Etnologer skulle säga att det är positivt att studera en situation från en ”utanförposition”, från sidan. Först då, när du betraktar något som du inte till fullo är en del av kan du verkligen se och göra insikter. Att läsa en roman ur Máni Steinns perspektiv, och inte en historisk redogörelse för tiden kring Islands självständighet, är den bästa upplevelsen vi kan få.

Daniel Mårs

Publicerad: 2014-11-13 00:00 / Uppdaterad: 2014-10-30 14:53

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5908

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?