Mysterierna är många i Njals saga, den kanske mest läsvärda av de isländska sagorna. Vad är det som driver den intriganta och mordiska Hallgerd? Och varför vill den aningen stereotypiska hjälten Gunnar ha henne till fru? Är Njal synsk och varför förebygger han i så fall inte katastrofen? Hur kommer det sig att de goda […][...]

Även om man knappast kan anklaga Konrád – änkeman, pensionerad kommissarie jämte inbiten Reykjavíkbo – för att slå klackarna i taket i de tre första böckerna i Arnaldur Indridasons senaste deckarserie, tar han priset i den nyutkomna, fjärde delen Tyst som muren, där han närmast framstår som svårmodig. Jag har förstått att somliga läsare har […][...]

I anslaget till Sjóns nya diktsamling som översatts till svenska med titeln Nattarbete citerar den isländske poeten, nyligen belönad med Svenska Akademins nordiska pris, Leonora Carrington. Hon, konstnär och författare med surrealistisk inriktning, skriver: ”Högra ögats uppgift är att titta i teleskopet/medan det vänstra ögat tittar i mikroskopet” Man kan tillåta sig att låta dessa […][...]

Halldór sitter vid sitt köksbord och äter gröt medan han tittar på arbetarna som gräver ett dike längs hela hans gata för att kunna lägga kullersten. Över den löper en spång fram till hans närmaste granne Gyða som han gått och kärat ner sig i. Han är arbetsbefriad efter ett produktionsstopp på räkfabriken där han […][...]

När jag börjar läsa Codex 1962 begriper jag först ingenting. Två personer talar till varandra, vilka är de? Jag läser vidare och inget klarnar utan blir om möjligt ännu mer obegripligt. Men jag sugs ändå in i berättelsen och snart nog slutar jag att bekymra mig över om jag förstår eller inte. Jag tänker att […][...]

Världens historia är så lång och mänsklighetens så kort. Jag förstår att det finns ett behov att skriva en självbiografi där man reflekterar över historiska händelser och personer man mött. Ett minne för nästkommande generationer. Isländska Andri Snær Magnason väver i sin bok Tiden och vattnet in varningar för framtiden tillsammans med personliga anekdoter. När […][...]

Till världen föds en flicka år 1942 i en liten by på Island och får namnet Hekla eftersom hennes far är besatt av vulkaner. Fyra år senare får vulkanen Hekla ett utbrott och fadern tar sig dit, mycket nära, med vulkanens namne, sin lilla flicka. Fadern förskräcks och hans fascination inför den vilda skönheten får […][...]

Sjóns senaste roman utspelar sig under efterkrigstidens Island, där vi följer Gunnar Kampen från hans allra första minnen fram till den unge mannens tidiga bortgång. Han befinner sig då på ett tåg i England, på väg till en nationalsocialistisk konferens. Boken består av koncisa nedslag, som minnesbilder. De får mig att tänka på Svart på […][...]

Havet är en symbol för existensen. Seglatsen över det själva livet och hamnen långt där borta vid horisonten är döden. Stormar, stiltje, stark sjögång och brännande sol, är metaforer för det en människa möter av med- och motgång under sitt liv. Havet är oberäkneligt men också förföriskt lockande. Det är krävande och kraftfullt, farligt men […][...]

När det inte finns någon väg ut ur världen, vart beger man sig då? Så lyder undertiteln i Jón Kalman Stefánssons senaste roman Ásta. Meningen är typisk för sådana meningar som går att hitta i denne isländske poet och författares böcker. Och ja, språket är poetiskt och ja, då också vackert, men vackert skildrade är […][...]