Anne Carson är oerhört kunnig på antiken, något som blir tydligt i hennes författarskap då hon omvandlar och leker med den antika mytologin och det antika dramat. I Röd doc> fortsätter hon berättelsen om Geryon (G). Han är inte som i den grekiska myten en jätte med tre kroppar sammanväxta vid höfterna, alternativt en jätte […][...]

På sista tiden hade hon inte haft någon aptit. Hon hade ingen lust att lägga fler ägg. Hennes hjärta blev alldeles ihåligt varje gång bondens fru tog hennes ägg. Den stolthet hon kände när hon hade värpt ett förbyttes i sorg. Efter ett helt år på det här viset var hon utmattad. Hon kunde inte […][...]

Med en miniräknaren i högsta hugg framför wikipedia räknar jag fram mitt Stephen King-index. Resultatet blir något av en besvikelse, 39,6%. Hade det varit resultatet på en tenta hade det blivit IG, på gymnasiet hade prestationen möjligen passerat som en trea. Men 39,6 % betyder också 21 romaner (exkluderar novellsamlingar och icke skönlitterära verk ur […][...]

På senare tid har det börjat dyka upp en hel del gammal folktro inom skräck- och fantastikgenren. Gammal folktro – med en modern twist. Skräck börjar bli en mer och mer rumsren genre att skriva inom och utbudet fortsätter öka. Troll, älvor och bäckahästar känns som uppfriskande inslag i den moderna och ofta urbana miljö […][...]

Jag är en av säkert väldigt få som helt missat Gabriella Ahlströms De oförglömliga, vilket torde innebära att jag har ännu en skatt att öppna snart. För herregud, Sirener! Redan de första sidorna befäster det som kommer att gälla boken igenom: fantastisk dialog, välmålade personporträtt som givetvis gestaltas genom just dialogen och en stark sträng […][...]

Anna Mannheimer har varit gift med sin man, komikern och konstnären Peter Apelgren, i tio år. Som offentliga personer har de i olika sammanhang berättat hur de blev ett par (Peter tjatade ihop dem), och om hur deras gemensamma föreställning Gift – ett livsfarligt ämne blev till (Anna drog en nödlögn för att slippa vara […][...]

Den har ett lika allvarligt som angeläget ärende, Jerker Sagfors tredje diktsamling. Och kanske borde jag inte använda ett så billigt adjektiv som ”spännande”, men det är mitt första intryck av De döda kommer från Karelen. Här är en dikt som luktar och av kärr och förruttnelse, samtidigt som den låter både de självklara och […][...]

Adèle Reverdy är begravningsentreprenör och hennes bästa vän och kombo Leïla är rekonstruktör, sminkös som arbetar med lik alltså. Det är jobb som inte är särskilt attraktiva i jakten på kärlek, utan snarare skrämmande. Skrämmande jobb som även kan användas medvetet till att jaga bort män man inte vill ha kontakt med. Den taktiken använder […][...]

Varje år brukar jag söka till juryn för Sveriges Radios romanpris och varje år brukar jag få ett vänligt tack för min ansökan. Varje år brukar jag fundera på om jag ska läsa de nominerade böckerna och leka skuggjurymedlem och varje år rinner det ut i sanden, eftersom det är för få av de nominerade […][...]

För tre år sedan släppte Umberto Eco Begravningsplatsen i Prag, som han då sade skulle bli hans sista roman. Knappast så förvånande, han har ju trots allt varit folkpensionär sedan förra seklet och att värka ur sig intrikata tegelstensromaner med decennier av forskning bakom varje ord är ett hårt jobb. Kanske är det det som […][...]