Ivar Lundgrens roman om den tyske benediktinermunken och missionären Ansgar, som föddes 801 och avled 864, grundar sig i stora drag på Ansgars vän Rimberts levnadsteckning Vita Anskarii, som skrevs under åren 865-876. Rimbert och Ansgar stod varandra nära under 30 år. På Wikipedia läser jag att Rimberts biografi förmedlar många intryck från Ansgars vistelse […][...]

Om gitarrvirtuosen Yngwie Malmsteen kan man ha många åsikter. Men inte att han är dålig på att spela gitarr. Associationen kan te sig lite märklig, men Mo Yan fungerar lite på samma vis. Hans förmåga att med några få utvalda detaljer måla upp en hel scen och ge läsaren en fullkomlig närvaro i denna gör […][...]

Den stora gåtan i kriminalromanen Cirkeltecknaren är inte den mordgåta, inramad av blå kritstreck, som beskrivs på bokens baksida, utan den tidlösa miljön som romanen utspelas i. Platsen är Paris och alla scener ges med en geografisk detaljnivå ner på exakta gatuadresser. Vilket ger en ytterst obalanserad plattform för den läsare som vill orientera sig […][...]

Det finns ett ord i Stina Stoors noveller som sticker ut lite extra. Ett ord som annars inte brukar göra särskilt stort väsen ifrån sig. Så. Det korta ordet ges en tyngd och ganska ofta en helt egen rad, när något eller någon beskrivits med det säregna språk som de korta berättelserna är framsjungna på. […][...]

Som recensent och särskilt bokbloggare ska man kanske huka sig när man läser Linda Skugges och Sigrid Tollgårds Mot fyren: jag vet inte vad jag ska göra med resten av mitt liv. Inledningen är en recension av deras förra bok 1989: leva eller överleva, en sågning där flera av invändningarna är sådana jag delar. En […][...]

På en buss i Helsingfors sitter en skäggig man från någonstans i Mellanöstern och läser en bok med arabisk skrift. Efter att de andra passagerarna nervöst viskat med varandra ett tag vågar en av dem till sist fråga om han läser Koranen. Den misstänkte terroristen försöker se så vänlig ut han kan när han förklarar […][...]

Jaha, var ska vi börja? Kanske med Lars Jakobsons lekar kring fiktionen? Som att formgivningen plagierar Forum-bibliotekets klassiska utseende men där flikarnas uppräkning av ”Böcker av bestående värde från alla tider” rymmer en del oväntade inslag som t ex Lars Jakobsons Kanalbyggarnas barn och Vid den stora floden? Eller att författaren betecknas som avliden i […][...]

De nummerlösa. De lever i stadens yttersta zon, en plats där staten upprätthåller kontrollen, men knappast människovärdet. De överlever på kriminalitet, på småjobb, på att rota i soporna eller på att sälja det lilla de har, sina kroppar. Få skulle sakna dem om de försvann. Det är också vad som händer de nummerlösa tonåringarna Maya […][...]

I slutet av Odinsbarn – ja, det här är en recension av en uppföljare, så sluta genast att läsa om du inte vill veta hur föregångaren slutar – lämnade Hirka Ymslanden genom stenportarna. Delvis för att skydda det enda land hon minns att hon levt i från sitt eget skadliga inflytande, delvis för att eventuellt […][...]

Det senaste året har dansk poesi tagit allt mer plats i vårt litterära medvetande. Det har talats om poesiboom och generationsskifte. En ung generation poeter har snabbt blivit tongivande, vars dikter hamnat på bästsäljarlistor, kammat hem priser och väckt livliga diskussioner på kultursidorna. Från att sällan ha nått över sundet har det skett en markant förbättring […][...]