En kvinna reser till Bogotá med sin nu vuxna son för att träffa kvinnan som födde honom, hon som är hans biologiska mor. Han är förväntansfull, hon är rädd. Han ser det som att han kommer att vinna något, hon ser bara en möjlig förlust. Samtidigt finns där en lättnad – kvinnan hon fantiserat om […][...]

När jag var drygt tjugo umgicks jag intensivt med Nina, vars föräldrar bodde på Åland. Otaliga är de gånger vi åkte Finlandsfärja för att ta oss till Mariehamn och naturligtvis passade vi ofta på att ta en partykryssning när vi ändå skulle dit. Jag är väl bekant med dessa enorma festcontainers där folk dricker sprit, […][...]

19 år gammal – byxmyndig, straffmyndig, men lagligen fortfarande ett barn – kastar sig Anne en natt från muren till fängelset där hon spärrats in på sju år, bryter foten, hasar sig bort till landsvägen och blir upplockad av en passerande motorcyklist med dunkelt förflutet. Han hjälper henne fly, hon förälskar sig i honom, han […][...]

Modernistas nytugåva av Jevgenij Zamjatins Vi är skönt formgiven av Lars Sundh, och Nils Håkanson har skrivit ett utmärkt förord. Dessutom är Zamjatins poetiska språk i Sven Vallmarks översättning krispigt och klart som en höstmorgon. Är du det minsta intresserad av dystopier så ska du definitivt läsa det här verket som räknas som en föregångare […][...]

Om möjligheten finns reser jag helst i tyst kupé på tåget. Efter att ha läst nyutgåvan av Patricia Highsmiths debutroman från 1950 känns det bäst att fortsätta med det. Under en tågresa träffar arkitekten Guy Haines, en ”vanlig amerikan”, den märklige men fängslande Charles Bruno. Snart, efter lite mat och några glas alkohol, blir Guy […][...]

Isa har suktat efter Manne så länge. De var kompisar när de var yngre, och en gång kanske nästan på väg mot något mer, men så kom de ifrån varann och sen var det någonting med den där Amanda i nian och sen var det något mellan honom och Isas kompis Aya, fast nu säger […][...]

Det här är en ungdomsbok; förlaget föreslår en ”läsålder” på 12-15 år. Jag tror tyvärr att både förlaget och författaren underskattar sin målgrupp. Nu är jag då något äldre än 15 år, men det brukar inte hindra mig från att uppskatta ungdomsromaner. Är de dessutom äventyrshistorier fyllda av mysterier och exotiska platser, märkliga maskiner och […][...]

När man tänker på svensk sjöfartslitteratur tänker man oundvikligen på Ove Allansson som har en särställning i denna genre. Just därför brukar jag hålla lite utkik efter romaner av andra författare som skriver om livet ombord. På årets bokmässa sprang jag på Sailors Grave av Mikael Esping. Romanen handlar om en nybakad styrman som seglar […][...]

”Det är synd om människorna” skrev August Strindberg och det är det jag läser i sommarens kvartett från Novellix, nummer 62-65. Det är så mycket tristess och leda, så mycket ensamhet och väntan. Och bryts det stillastående av något så inte är det något bra. I Hans Gunnarssons Enkelrum befinner sig en man på resa […][...]

En bofink och en koltrast sjöng duett. Bofinken lät envis, tvärsäker, trodde i sin Kisalantliga oskuld att ingen annan uppfattning än hans kunde tänkas vara den rätta, medan taltrasten lät som en diplomat, full av bortförklaringar och vackra ord. Gerda Antti gillar fåglar. Det gör jag också. I övrigt är vi nog inte överens om […][...]