Recension

: Livet omkring
Livet omkring Gerda Antti
2015
Albert Bonniers förlag
7/10

Vi har fåglarna gemensamt

Utgiven 2015
ISBN 9789100144968
Sidor 265

Om författaren

© 2011 Fotograf Anna-Lena Ahlström +46-709-797817
Foto: Anna-Lena Ahlström

Gerda Antti är född 1929 i Övertorneå i Norrbotten. 1950 flyttade hon till Stockholm och gifte sig med författaren Walter Ljungquist, och är idag bosatt i Östergötland. Genombrottet kom 1977 med novellsamlingen Inte värre än vanligt, för vilken hon mottog SvD:s litteraturpris. Gerda Antti har även varit engagerad i Centerpartiet och haft uppdrag som kommunalpolitiker, landstingspolitiker och nämndeman i länsrätten.

Sök efter boken

En bofink och en koltrast sjöng duett. Bofinken lät envis, tvärsäker, trodde i sin Kisalantliga oskuld att ingen annan uppfattning än hans kunde tänkas vara den rätta, medan taltrasten lät som en diplomat, full av bortförklaringar och vackra ord.

Gerda Antti gillar fåglar. Det gör jag också. I övrigt är vi nog inte överens om någonting alls och i början av min läsning vill jag helst bara slänga boken i väggen för att jag blir så arg på hennes konservativa gnäll. ALLT är fel i dagens samhälle, ALLT. Det används till och med för många ingredienser i matlagningsprogrammen på teve.

Livet omkring är en tankebok som till största del består av korta små inlägg om ditten och datten och det blir lite facebook-känsla över det hela. Jag vill säga emot. Eller möjligen klicka bort henne så att jag slipper se hennes stockkonservativa åsikter i mitt flöde. Men nu har jag ju en gång åtagit mig att recensera boken så då får jag helt enkelt fortsätta läsa. Och nu när jag läst klart gillar jag henne förstås, hennes underfundiga ironier, hennes humoristiska gnäll och framförallt hennes insikter om att det kan finnas andra sanningar än hennes hur säker hon än är på att hennes sanningar är de enda sanna. En i sanning fin egenskap!

Gerda Antti har varit aktiv politiker för Centerpartiet och många av hennes syrligaste kommentarer rör det politiska livet och hur politiker tar sig ut när de gömmer sig bakom standardsvar och standardkommentarer. Om hur man blir invald för att man ses som en klok person men när man väl är invald så har man bara att följa den exakt utstakade linjen och nåde en om man utgår ifrån hur man själv ser på saker. Nåde en om man försöker använda sig av den klokskap man en gång blev invald för.

Mellan de politiska inläggen finns här också saknaden efter den döde maken, rädslan och tankarna på den egna förestående döden och iakttagelser från en landsbygd i förändring. Allt mot en fond av naturbetraktelser, naturen blir på något sätt stabiliteten som alltid finns där när allt annat förändras. Fåglarna kan man lita på!

Och jag känner att det har varit en nyttig läsning för mig, att faktiskt ta mig igenom flera hundra inlägg skrivna av någon med en helt annan utgångspunkt än jag. Det är så ovanligt att vi gör det idag. Vi väljer våra flöden och i de fall vi väljer att ha kvar i våra flöden även de åsikter vi inte gillar så använder vi dem för att vässa argumenten mot varandra. Vi gör oss mer och mer till fiender och letar bara olikheter. Men när jag nu tillåter mig att tiga still och bara ta in dessa politiska åsikter som oftast strider mot mina egna så hittar jag också beröringspunkter och i slutet av läsningen så har jag ändå kommit till den där viktigaste insikten av alla: ”så är det kanske inte så stor skillnad på människor och människor ändå.”

Cecilia Bergman

Publicerad: 2015-10-08 00:00 / Uppdaterad: 2015-09-17 10:58

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6293

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?