Första gången jag hörde talas om Elena Ferrante var förra sommaren. Jag satt in the middle of nowhere och läste en recension av en tidskrift där det ingick en lång artikel om denna berömda och samtidigt totalt okända författare, eftersom namnet är en pseudonym och spekulationerna kring vem som döljer sig där bakom är omfattande. […][...]

Nigeria har länge gett upphov till stora berättare, men på sistone har en nästan kunnat slå vad att så fort en ny afrikansk författare lyfts fram här i ”väst” är hen (i regel exil-)nigerian: Adichie, Cole, Abani, Akpan… Inte så underligt egentligen att ett land med stark berättartradition som sedan hamnar i en sådan problematisk […][...]

Tack gode gud för aborträtten! Och preventivmedel och sexualupplysning. Det är kanske ett oväntat sätt att inleda en recension, men det är tankar som genast kommer för mig när jag läser Birgitta Trotzigs Dykungens dotter. Så många kvinnoliv som punkterades av ofrivillig graviditet. Gav dem en förutbestämd riktning, förseglade deras öden, ofta alldeles för tidigt […][...]

Femtonåriga Daisy skickas från Manhattan till sin faster och sina kusiner i England. När fastern åker iväg på en affärsresa, lämnas Daisy ensam med sina kusiner, och de formar snabbt ett sammansvetsat gäng av fem udda personligheter. Strax därefter briserar bomber i London och England ockuperas av en namnlös fiende, men Daisys tillvaro på landet […][...]

Tove Meyer, skribent sedan tidigare, debuterar i år med diktsamlingen Asfaltshimmel och jag ska börja med att vara ärlig: när jag slår upp boken och möts av namnet på ett litet, för mig okänt förlag, en grumlig logotyp, en text utan ligaturer, samma gamla vanliga gemener i flitigt radbrutna meningar – och vänt’ nu här, […][...]

Birger Sjöberg nämndes ofta i forna tiders litteraturöversikter, som exempel på svenska författare av betydelse. Hans mest kända texter finns tonsatta och framförs ofta till gitarr vid visfestivaler. Berättelsen Kvartetten, som sprängdes var Sjöbergs enda roman. På knastertorr och akademiskt ordlekande vis vävde han en skröna som gjorde att han hamnade på listan av böcker […][...]

Även om den kontrafaktiska (alternativhistoriska) litteraturen kanske inte satt ett oerhört stort avtryck på litteraturhistorien så har den åtminstone visat sig tämligen livaktig. Ett alldeles utmärkt bidrag till genren är till exempel Tony Samuelssons Kafkapaviljongen som kom för två år sedan. Den alternativa historiska vändpunkt vars efterspel skildrades i den romanen var att Nazi-Tyskland och […][...]

Sofie Sarenbrant är skicklig på att hitta aktuella ämnen att skriva om. Hennes deckare har utspelat sig på spahotell, marathon, mäklarvärlden, sjukhus och psykvården. Nya boken Tiggaren behandlar hemlösas hemska situation i Stockholm. Boken tar vid där den förra, Avdelning 73, slutade. Här länkar det vid efter ond, oväntad död och många av karaktärerna är […][...]

En av de största fördelarna med att recensera böcker på dagensbok.com är möjligheten att läsa helt oväntade saker. När jag bläddrade igenom katalogen för höstens böcker fanns möjligheten att välja sådant som jag aldrig tidigare kommit i kontakt med, och för mig är Kiki Dimoula en sådan poet. Kiki Dimoula föddes 1931 i Aten och […][...]

Dikten är slungad ur köttet, och den kretsar kring avlelsen, födseln och föräldraskapet. Eller ur kreaturet, ockupationen och diktaturen om man så vill. Dessa rader höll jag igår på att läsa för en nygravid vän, men hittade inte snabbt nog och samtalet vandrade vidare: Blank skräck, sadism och – solidaritet? Hur allt bortom en viss […][...]