Sofie Sarenbrant är skicklig på att hitta aktuella ämnen att skriva om. Hennes deckare har utspelat sig på spahotell, marathon, mäklarvärlden, sjukhus och psykvården. Nya boken Tiggaren behandlar hemlösas hemska situation i Stockholm.

Boken tar vid där den förra, Avdelning 73, slutade. Här länkar det vid efter ond, oväntad död och många av karaktärerna är lamslagna och ledsna. Mitt i detta hittas en tiggare mördad utanför rumänska ambassaden. Någon eller några vill statuera ett exempel. Men de missade att det fanns ett vittne. En ung kvinna med röd sjal som såg den dödade Razvan som en trygghet och vän.

Det är något som är korrupt inom polisen. Något är ruttet och osunt i vissa läger och det är bara vi läsare och ett fåtal andra som vet om det. Det här är en knepig bok att recensera eftersom den bygger vidare på Avdelning 73 och det är mycket som inte ska avslöjas av handlingen från både den boken och den här. Men samhällsengagemanget är stort och engagerat. Tiggarnas situation i Stockholm kommer nära då vi får stifta bekantskap med nittonåriga Soraya som lämnat sin lilla son hemma hos sina gamla morföräldrar. Sonen Aurel som hon lever för, försöker samla pengar till och vill ge en framtid.

Boken är en del ur en serie men kan också läsas som en fristående historia. Dock känns det som att författaren inte litar på att läsaren ska klara av att komma in i berättelsen vare sig en läst den förra boken eller blir sugen nu. Det som hänt tidigare trugas på läsaren genom ett väldigt virrigt, hetsigt berättande. Jag hade hellre önskat att det vuxit fram vartefter i lugn ro.

I berättelsen figurerar ett par äldre män. Deras karaktärer är fantastiskt beskrivna. Ångesten, kampen och känslan av att tappa greppet om tillvaron. Gubbarna får historien att spraka till i mig. Det handlar inte om något gubbvälde utan skickligt mejslade porträtt som känns äkta och hjärtskärande.

Hemlösas situation i Stockholm är fasiken ingen lek. Att negligeras för att i nästa stund bespottas, alltmedan allt en vill är en framtid som lovar något bättre. Ett hopp om något ljust och hoppfullt.