Kanske är kärlek något vi måste lära oss? Inte kanske känslan i sig, men hur man ska hantera den. Den där jävla sårbarheten, alla viljor och behov som inte vill samsas. Det måste man lära sig, och det kan vara en smärtsam process. Olycklig kärlek, brukar det sägas, är bra att öva sig på. Så […][...]

Irga flyr på skidor över gränsen från Finland till Sovjet en vinterdag 1937. Hon är femton år gammal, gravid och med sargad tunga men hon är stark och hoppfull. Det börjar dramatiskt, rått och kroppsligt och hon kommer inte långt innan hon blir tillfångatagen och förd till ett arbetsläger. Åttio år senare kommer Verna till […][...]

Eliza har skapat internets mest populära webbserie, Monstrous Sea. Med den, och sina vänner på internet, spenderar hon nästan all sin lediga tid. Men ingen utom hennes familj och två avlägsna förtrogna vet att det är hon som ligger bakom. När en ny kille börjar skolan och det visar sig att han skriver fanfiction av […][...]

Bakom hennes ögon handlar om hur singelmamman Louise träffar paret David och Adele, och blir alltmer indragen i deras liv. Det börjar med att hon och David flirtar med varandra i en bar, bara för att strax därefter upptäcka att David är Louises nya chef. Genant, men inget som inte går att komma över. David […][...]

Svarta änkan är en spindel som är känd för sin giftighet. Det kan också vara en lagrad hårdost. Men namnet kan också presentera en ondskefull kvinna som tagit livet av sin make. I Johanna Mos Svarta änkan syftar titeln på den senare. Den kända fotbollsspelaren Johan Alexandersson hittas brutalt knivmördad och i lägenheten befinner sig […][...]

Jens blir tokig om han vardagshänger mer med bästa kompisen Niklas, som han är så olyckligt kär i, och dennes nya flickvän. Han sätter sig på sin motorcykel och drar till Finnsnes, till morbror Torstein och hans sambo Phil. Han behöver få vara i fred och reda ut sina känslor. I fred får han nu […][...]

När Bujar och Agim växer upp i Tirana under 80-talet får de lära sig om Albaniens historia av sina fäder. Bujars far pratar om stoltheten, om kamper mot serber och turkar som bara svetsat dem hårdare samman, om allt blod av patrioter som vattnat varenda kvadratmeter han ser, gör varje del av vardagen till en […][...]

Jag vet egentligen inte i vilket sammanhang Gustave Flaubert kläckte ur sig sitt berömda ”Madame Bovary, c’est moi!”, men det här är hur jag förstår uttalandet: ”Så jävla bra är jag!” En så bra författare är Flaubert att han förmår både leva sig in i sin understimulerade, lantliga läkarhustru och förmedla henne till läsarna. Kanske […][...]

Det ska sägas med en gång: Elizabeths Strouts båda tidigare romaner, Olive Kitteridge (2015) och Mitt namn är Lucy Barton (2017) har varit läsupplevelser. Den första för att den på ett så härligt vis låter en människa leva ut en rak, udda men varm personlighet och den senare för att huvudpersonen, trots ett tungt bagage, […][...]

Lönearbete är inte särskilt välrepresenterat i skönlitteraturen. Författaryrket undantaget då, för hur många romaner om författare med skrivkramp (bra eller dåliga) har vi inte läst? Men det vardagliga slitet på en myndighet, ett fabriksgolv, på skola eller dagis, inom vården? Visst finns enstaka exempel, men de står ganska ensamma. Måns Wadensjö debuterade med en arbetsplatsskildring, […][...]