Bakom hennes ögon handlar om hur singelmamman Louise träffar paret David och Adele, och blir alltmer indragen i deras liv. Det börjar med att hon och David flirtar med varandra i en bar, bara för att strax därefter upptäcka att David är Louises nya chef. Genant, men inget som inte går att komma över. David är förstås gift, men den där hastiga kyssen kan ju sopas under mattan, om de bara inte fortsatte vara så dragna till varandra!

Den förbjudna romansen dem emellan skulle vara en ganska platt och ointressant historia, om det inte vore för att Louise också lär känna Adele, Davids svalt perfekta – men under ytan överraskande sköra – hustru. Allting blir snabbt mer och mer besynnerligt. En vänskap byggs upp mellan Louise och Adele, och bilden av den perfekta David i sitt perfekta äktenskap förvrids. Varför måste vänskapen med Adele hållas hemlig? Varför måste Adele till varje pris vara hemma och svara i telefon två gånger om dagen när David ringer? Vad är det för besynnerligt, kontrollerande äktenskap de har egentligen? Louise snärjs djupare och djupare in i relationen med dem båda.

Det tog mig några sidor att komma in i berättelsen – jag började faktiskt läsa den ett par-tre gånger innan jag riktigt kom igång. Men sen var jag å andra sidan fast – jag kunde knappt släppa boken förrän jag hade läst ut den. Den blir bara mer och mer underlig ju längre du läser, och drivkraften att läsa vidare är obönhörlig.

Boken är skriven omväxlande ur Adeles och Louises perspektiv. David blir en person de båda förhåller sig till, men de två är de verkliga huvudpersonerna. I enstaka sekvenser byter berättandet från första person till tredje. Det är ett lite underligt grepp, men inget som stör läsningen – under tiden jag läste var det inte ens något jag tänkte på. Jag var för upptagen med att förstå vem det var som förde vem bakom ljuset, och vem som egentligen dödade Adele och Davids katt.

En del upprepningar stör däremot läsningen. Det pratas orimligt mycket om mat och vikt, och dricks orimligt mycket vin – eller liksom, om de nu dricker arton glas vin om dagen måste kanske inte vart och ett av dem räknas upp som en individuell och betydelsefull händelse. De olika karaktärerna äter också orimliga mängder ibuprofen. Det borde de inte – dels för att de riskerar magsår och/eller njursvikt, och dels för att det inte är så intressant den tjugofjärde gången någon tar en huvudvärkstablett.

Det är välkänt att Bakom hennes ögon har en hyllad plot twist. Jag smickrar mig med att vara ganska bra på att förutsäga handlingen i böcker och filmer. Det är något jag är rätt nöjd med, men det är också lite tråkigt, för jag blir sällan verkligt överraskad. Så med vetskapen om att en plot twist var på väg kände jag mig båda nöjd och lite snopen över att ha förutspått bokens klimax – och det blev faktiskt precis som jag förutspådde. SEN, när jag minst anade det, kom en plot twist som fick vändningen i Sjätte sinnet att verka lågmäld och odramatisk. Jag älskar att bli överlistad av böcker – det spelar ingen roll att både jag och alla andra som pratar om Bakom hennes ögon hyllar den – när du kommer till plot twisten så kommer den att vara värd hypen!