Malin Persson Giolito har skrivit ett flertal kriminalromaner, men fick sitt stora genombrott med Störst av allt – i synnerhet när den blev en hyllad Netflix-serie. I sin senaste roman I dina händer tar hon sig an problemet med dödligt våld bland gängkriminella. Berättelsen följer Dogge och Billy, och utspelar sig i och kring den […][...]

Det finns queer ungdomslitteratur nuförtiden. Någon enstaka bok fanns säkert även när jag var liten, men plötsligt är den en självklar del av barn- och ungdomslitteraturen. Vad hade jag inte gett för att ha fått läsa Att se stjärnor eller Brorsan är kung när jag var liten och försökte bena ut min plats i existensen? […][...]

När jag för första gången höll ett människohjärta i handen, försökte anatomitutorn istället rikta min och mina kurskamraters uppmärksamhet mot njuren. ”Njuren är ett sofistikerat organ med många funktioner”, menade han. ”Hjärtat är bara en simpel pump.” Med åren har jag kommit att förstå honom bättre, men då tyckte jag att det var ett bisarrt […][...]

Jag har tidigare recenserat de första två böckerna om akutläkaren Tekla Berg, Går genom vatten, går genom eld och Ett litet korn av sanning. I korthet innehåller spänningsromanerna om Tekla en kombination av medicinskt drama, gangsterkrig, och inslag av missbruk och dysfunktionella familjeförhållanden. Första boken var kanske lite spretig, och innehöll en del stereotypa karaktärer, […][...]

Startpunkten för Rötter av blod är så ondskefullt enkel: huvudpersonen Sigrid blir en morgon väckt av polisen, som berättar att hennes man är gripen, misstänkt för mordbrand. Han har bränt ner deras villa, i hopp om att få ut försäkringspengar för att finansiera ett spelmissbruk, som Sigrid varit helt ovetande om. Över en natt har […][...]

Fast jag bett att få recensera Amina Manzoors Pandemier drog jag mig länge för att börja läsa den, kanske helt enkelt för att jag är så trött på covid-19. Jag är trött på begränsningarna den medför i min vardag. Trött på munskydden och visiren, trött på att känna efter om jag har minsta retning i […][...]

Station elva skrevs 2014, några år efter svininfluensan, men långt innan covid-19 gjorde debut. Den handlar om livet innan, under, och tjugo år efter pandemin som spred sig över världen och tog död på 99% av mänskligheten. I den här berättelsen är det ett influensavirus, inte ett coronavirus, men temat känns förstås obehagligt aktuellt. Pandemiparanojan […][...]

Jag blir provocerad varje gång jag hör frasen ”bara vänner”, som i: ”inte ett romantiskt par, bara vänner”. För det nonchalerar värdet av, och styrkan i, en nära vänskap. Som barn av min generation tänker jag på det där avsnittet i Grey’s Anatomy när den benhårda karriärskvinnan Cristina behöver ange en anhörig som nödkontakt när […][...]

Det som gjorde mig nyfiken på att läsa Peter Stjernströms fjärde roman Blodmål var förmodligen löftet om att det skulle finnas logiska samband mellan oroväckande, men till synes orelaterade händelser, alla på Gotland. Utgångsläget är att ett barn dött av ett krampanfall, gammeltorskar dött utanför kusten, och ett orimligt långdraget högtryck ligger över mellersta Östersjön. […][...]

Alix Chamberlain är en slags influencer; hon är bra på att skriva brev där hon ber folk och företag om saker, och så får hon dem. Hon paketerar det i ett feministiskt budskap, och säljer sitt varumärke som ung, vacker och framgångsrik. Hon är liberal (på det amerikanska sättet, inte det svenska), och är gift […][...]