För mig är den ädlaste genren av deckare den så kallade pusseldeckaren, även kallad whodunnit. Att bygga ett inledande mord som en intellektuell gåta och utmana läsaren att avslöja mördaren genom de ledtrådar som är insprängda i texten är genialt. Här finns skurken med i hela historien och avslöjas inte sällan med att brottsutredaren samlar […][...]

Krävdes det ett Nobelpris för att jag skulle se storheten i Kazuo Ishiguros berättande? Jag försöker slingra mig undan det konstaterandet. Det låter ju tondövt och opportunistiskt. Fast fortfarande, efter femton år på dagensbok.com, har nog ingen av mina recensioner blivit så utskälld som den av hans Never let me go, och jag har många […][...]

De intensiva tonåren brukar innehålla de första kvälls- eller helgjobben. Den lilla världen med föräldrar och syskon minskar i betydelse. Bland andra vuxna kan man hitta en förebild eller i vissa fall en person att ta avstånd ifrån, erfar Nathaniel i romanen Lyktsken. England är spelplatsen och det som ter sig lite märkligt är att […][...]

Storbritanniens premiärminister vaknar en morgon och konstaterar att allt inte står rätt till. Munnen är uppfylld av ett fuktigt, köttigt organ som sveper längs med rader av… usch: tänder! Och vad är det för egendomliga ben där nere? Ska de vara så få? That morning, Jim Sams, clever but by no means profound, woke from […][...]

När poliserna kommer och hämtar hennes pappa vet Elin att han kommer dö. I hela hennes liv har han hållit henne isolerad på grund av hennes åkomma: Beröringen. Alla som Elin rör vid hud mot hud dör om de kommer längre än trettio meter bort från henne. Det var vad som hände Elins mamma. Och […][...]

Margaret Atwoods dystopiska roman Tjänarinnans berättelse har knappast minskat i aktualitet sedan den först gavs ut 1985. I höstas kom den efterlängtade uppföljaren Gileads döttrar, och inte minst tv-serien med Elizabeth Moss i huvudrollen har lockat nya generationer av läsare. Inte nog med det, förresten, runt om i världen syns tjänarinnornas karaktäristiskt röda kläder och […][...]

Florent-Claude Labrouste medger att han haft kärleksfulla föräldrar, en bra uppväxt och fått en god utbildning. Men han hatar sitt namn. Med karriären som expert inom jordbrukspolitiken har det gått sisådär. Florent-Claude har haft svårt att hitta mening i arbetet. Dock har han det gott ställt, kör Mercedesjeep och bor i eftertraktad Parisvåning med utsikt. […][...]

Vi är tillbaka i Västeros och ännu en kamp om järntronen. Vi står inför ett inbördeskrig mellan två syskon från den mest mytomspunna släkten, Targaryen. Aegon II och Rhaenyra splittrar huset när släktingar och barn dras in i kampen. Ett krig som inte liknar något annat under de sju konungarikenas långa historia och som kommer […][...]

Om civilisationen går under, hur gör den det då? Märker man precis när det händer, eller kommer det gradvis, så där som vattnet kokar ihjäl grodan? I början av Liknelsen om sådden lever femtonåriga Lauren Oya Olamina bakom en hög mur. Året är 2024 – romanen gavs ut första gången 1993 – och landet är […][...]

Varor läggs upp på kassabandet. En efter en åker de iväg och när den sista slagits in i kassan går kunden fram och betalar. Föreställ dig nu ett väldigt l å n g s a m t kassaband. Varorna skulle kunna symbolisera människor som du mött i ditt liv. När kassörskan behandlar dem en i […][...]