Mulattmörderskan. Så kallas hon, den unga före detta tjänsteflickan som 1826 står anklagad för att ha mördat sina arbetsgivare. ”Arbetsgivare”, förresten, ett så självklart men egentligen löjligt ord. Som om arbete ensidigt vore en allmosa att tacksamt ta emot. Lika problematiskt då som nu, och inte minst för Frannie, vars barndom som slav nästan sömlöst […][...]

Ofarbar tystnad är författaren, förläggaren och översättaren Andreas Lundbergs andra bok i en planerad romantrilogi om sin egen psykiska ohälsa som blommar ut efter en skilsmässa. Han kallar den första boken för svart, den här andra boken för grå och den tredje boken ska bli den vita – han kallar dem för helvete, skärseld, himmel. […][...]

N. K. Jemisin har med sin trilogi, Den söndrade jorden, lyckats med det till synes omöjliga. För alla tre delarna tilldelades hon The Hugo Award, ett enormt pris inom fantasy och science fiction. En sådan bedrift medför garanterat höga förväntningar, men den första boken gör en knappast besviken. I Den femte årstiden börjar allt med […][...]

Ett människoliv på 1600-talet var kantat med många hot, särskilt när man betänker sjukdom och hälsa. Viss läkekonst och vård fanns, men väldigt många sjukdomar som vi idag kan bota slutade med döden. I Europa levde de flesta i jordbruksgemenskaper där de plöjde åkrar och vallade boskap. Kyrkans kontroll sipprade in i tankemönstren. Man kunde […][...]

”How can less be more? It’s impossible! MORE is more!” - Yngwie Malmsteen Någonstans ute i rymden, som en del av en civilisation som fallit sönder i bitar sedan årtusenden, finns en planet nästan helt bebodd av animerade skelett. Av den lilla mänskliga befolkningen, helt ägnad åt en dödskult, finns bara två tonårstjejer kvar efter […][...]

Jag är ingen Ibsen-expert, men jag njuter gärna av Klas Östergrens formuleringskonst. I romanen Hilde har han tagit en karaktär ur Henrik Ibsens bägge dramer Frun från havet och Byggmästare Solness och givit henne ett alldeles eget liv i 1920-talets Berlin. Ett frieri i början av boken från en herr Daber som huvudpersonen Hilde Wangel […][...]

Kvinnor och äppelträd börjar med berättelsen om mor Sofi med det krusiga håret. Utsliten efter femton barnafödslar badar hon varje fredag med sin väninna Fredrika i en gammal badstuga i ett Fattigsverige på 1800-talet. Till den åldriga, brocksjuka “förskinnsbonden” och hela byns förtret. Hon drömmer om något för sig själv; att få tvätta smutsen av […][...]

Året var 1944 och andra världskriget var inne på sin sluttamp, med intensiva slutstrider. Anne Frank och hennes familj anges och fängslas i Auschwitz. Det är bara sjuttiofem år sedan. I Sverige fick ogifta kvinnor som blev gravida ofta föda sina barn i smyg och sedan adoptera bort dem. Denna historia börjar med att vi […][...]

Sommaren 1953 anländer Sylvia Plath till New York. Hon är tjugo år och en av tjugo unga kvinnor som valts ut för att göra praktik på Mademoiselle, en modetidning med litterär profil (om man nu kan tänka sig en sådan). De bor på kvinnohotellet Barbizon, deras dagar är fyllda av hårt arbete och glamourösa tillställningar. […][...]

Tove känner tiderna rinna genom sig, banden till de som gick före, de som brukade jorden, såg löven falla från samma träd, vandrade över samma golv. Liksom nedärvt finns det där, det fysiska arbetet, kroppen, stegen, blodet. Ja, blodet, som betyder liv men också död, eller uteblivet liv. Medan mormor tynar bort på gården, ramlar […][...]