Varor läggs upp på kassabandet. En efter en åker de iväg och när den sista slagits in i kassan går kunden fram och betalar. Föreställ dig nu ett väldigt l å n g s a m t kassaband. Varorna skulle kunna symbolisera människor som du mött i ditt liv. När kassörskan behandlar dem en i taget, ser du i skarp belysning hur livet blev för kexpaketet eller varför inte toalettpapperet.

Huvudpersonen Jeanne, har jobbat med bokföring i hela sitt yrkesliv. Alldeles nyligen gick hon i pension. Rutinerna är viktiga. Hushållsvaror handlar hon i en näraliggande affär i arrondissementet där hon bor i Paris. Jeanne hyser ett brinnande intresse för en särskild kassörska, som beskrivs alltifrån den konstgjorda blonderingen till de rosalackerade naglarna. I tankarna fyller hon ut med vad hon tror sker i dennas liv och vad som kan ha varit bakgrunden till att kassörskan sitter där hon sitter.

Betraktelserna är mångbottnade. Jeanne är å ena sidan formad av att vara född på landsbygden under sent 1940-tal. De värderingar som familjen och släktingarna försökte ingjuta i henne förekommer som glimtar i hennes nu. Men å andra sidan har hon varit med om en frihetsperiod i sitt liv. Nu är allt annorlunda och hennes dagar kretsar mest kring besöken i affären, där hon projicerar allt möjligt på kassörskan eller de kunder som återkommer lika ofta som hon.

Iakttagelserna förmedlar en bild av nutidens Frankrike men också av dåtiden. Även om föräldrar inte hade någon laglig rätt att utse äktenskapliga partners åt sina barn så hängde förslagen i luften. Närmaste grannskapet och den vidare släktkretsen kunde erbjuda lämpliga kandidater. Inte alla stod ut med outtalade önskningar från omgivningen, de valde – och väljer än idag – att bryta sig loss.

Romanen skulle kunna vara en desillusionerad betraktelse över hur snabbt ett liv rusar iväg. Personligen är jag djupt fascinerad av Jeanne. Hur färgstark är egentligen hennes fantasi? Hur stor del utgörs av hennes egna fabuleringar? Det skrivs helt ärligt på några ställen att Jeanne fått beröm för sin förmåga att återge detaljer. Hennes kamrater i skolan vande sig vid att få påhittade historier berättade för sig på rasterna mellan lektionerna. Under läsningen grunnar jag också på föräldrarnas levnadsregel att inte skvallra. Sådant var nämligen inte bra för kundernas trivsel i den lanthandel som var deras försörjning. I detta ljus balanserar Jeanne på gränsen till vad som är hälsosamt att berätta (fantisera?) om när det gäller medmänniskorna hon möter i sin vardag.

Den som läser Våra liv noggrant kommer att upptäcka flera intressanta högspänningstrådar som ryms i den tidigare bokföringskontoristens betraktelser. Och visst har romanen ett perfekt soundtrack i melodin ”Is that all there is?”. Den bästa versionen är från 1969 och sjungs av Peggy Lee. Om du klickar på den här youtube-länken kan du sjunga med i refrängen:

Is that all there is, is that all there is
If that’s all there is my friends, then let’s keep dancing
Let’s break out the booze and have a ball
If that’s all there is