Recension

: The Cockroach
The Cockroach Ian McEwan
2019
Vintage
7/10

Kafkaartad satir i toppform

Utgiven 2019
ISBN 9781529112924
Sidor 100
Språk engelska

Om författaren

IanMcEwan
Fotograf: Annalena McAfee

Ian McEwan är född 1948 och debuterade 1976 med novellsamlingen First Love, Last Rites . Sedan dess har han skrivit ett flertal novellsamlingar och romaner. 1998 fick han Bookerpriset för Amsterdam 1998. Romanen Försoning filmatiserades 2007 med bland annat Keira Knightley och Vanessa Redgrave i rollerna och nominerades till sju Oscars.

Ian McEwan – författarens hemsida.

Sök efter boken

Storbritanniens premiärminister vaknar en morgon och konstaterar att allt inte står rätt till. Munnen är uppfylld av ett fuktigt, köttigt organ som sveper längs med rader av… usch: tänder! Och vad är det för egendomliga ben där nere? Ska de vara så få?

That morning, Jim Sams, clever but by no means profound, woke from uneasy dreams to find himself transformed into a gigantic creature.

Givet romanens titel och inledande mening går tankarna förstås till Franz Kafkas klassiska kortroman Förvandlingen. Men den brittiske politikern Jim Sams har inte förvandlats, visar det sig, snarare har hans kropp invaderats.

Förändringen är obehaglig och besvärlig men inte omöjlig att hantera. Jim Sams får nödvändigt självförtroende när han upptäcker att han kan domptera stora delar av den övriga regeringen.

Förvandlingen sammanfaller tidsmässigt med ett avgörande skede i brittisk politik. En reform av det mer grandiosa slaget har mognat till beslut. Landets ledning överväger nämligen ”Reversalism” en slags baklängesekonomi. Inom ramen för Reversalism ska penningflödena vändas. Den som förvärvsarbetar får betala för det, den som konsumerar varor och tjänster får däremot betalt. Det ska införas en gräns för hur mycket pengar var och en tillåts ha på banken.

Självfallet har Reversalism på sin väg genom debatten mött många kraftfulla invändningar, inte minst från ekonomer och från experter på internationella relationer – andra länder kommer ju inte att vända ekonomin. Men vad hjälper det när en tidigare premiärminister i ett svagt ögonblick lovat en folkomröstning? I det valet vann reformentusiasterna över dem som ville behålla traditionell ekonomi.

The result was the unexpected one, largely due to an unacknowledged alliance between the working poor and the old of all classes. The former had no stake in the status quo and nothing to lose, and they looked forward to bringing home essential goods as well as luxuries, and to being cash rich, however briefly. The old, by way of cognitive dimming, were nostalgically drawn to what they understood to be a proposal to turn back the clock.

Ian McEwan är skicklig på att skriva koncentrerade idéromaner och här är han i toppform. Han har helt uppenbart haft roligt när han hittat på alla absurditeter i The Cockroach.

Motståndarna till baklängesflödet av pengar får det nedsättande öknamnet ”clockwisers”. Problemet att Storbritannien går ensamt in i den radikala förändringen vänds till något positivt genom en stolt slogan: ”Reversalism in one country” – ROC. Förkortningen används i en kampanjlåt: Roc around the clock. Uppfinningsrikedomen i propagandan är stor och som alla vet: det är tråkigt att säga nej.

Hos Kafka sker en förvandling från människa till skalbagge. Vi människor tilldelar skalbaggar olika sorters egenskaper. Egyptiernas skarabéer var heliga. Kafka var nog mer upptagen av djurens benägenhet att hamna på rygg, gissar jag, en utsatt position de bara svårligen kan ta sig ur.

Men Ian McEwan har alltså valt kackerlackan för sin satir, en insekt vi – såvitt jag vet – endast associerar med negativa egenskaper. I första hand smuts, tror jag. I andra hand myllrande reproduktionsförmåga. I tredje hand att den är svårutrotad. Ett skadedjur vi bara med möda kan göra oss av med, alltså.

Betänk då scenariot att kackerlackorna invaderar människor och inte vilka som helst utan majoriteten av personerna i en regering. Det är premissen för denna politiska satir.

De demokratiska processerna förgiftas, förtvinar och dör.

Ian McEwan har placerat The Cockroach i det nutida London. Han avtäcker den nya fula politikens dolda verktyg. Förfalskningen, överdrifterna, berättelsen om ett ”vi och dom”. Jim Sams använder fabricerade Twitterstormar för att motivera sina utspel. Han lanserar en nedsmutsningskampanj om sexuella övergrepp som förlamar och manövrerar bort meningsmotståndare. Det är nästan som på riktigt.

Mattias Lahti Davidsson

Publicerad: 2020-02-05 00:00 / Uppdaterad: 2020-01-30 21:47

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8006

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?